Nästan 10 år senare

Alltså vad hände?! Den här bloggen har det tydligen inte hänt något med alls på nära 10 år, men nu...! NU händer det :) 

Mitt senaste inlägg handlade om att jag haft medarbetarsamtal med chefen och att jag vill få våra fotbollstokiga elever att läsa mer, men att skolbiblioteket är under all kritik.. Men hör här: under de senaste två åren har vi köpt in många nya klassuppsättningar - både nyskrivet och härliga gamla klassiker. Vi har också fått regelbundna sändningar med helt nypublicerade böcker från bibliotekstjänst. Helt galet underbart! Okej, inte gratis precis, men ändå... Då har jag inte vräkt ur mig det bästa av allt än - vi ska äntligen få ett helt nytt bibliotek på skolan! I sommar (eller i höst) ska man bygga in en del av loungen så vi får ett bibliotek/tyst rum och det är ingen mindre än jag som ska få ansvara för detta!! Som sagt - det händer en del på 10 år! :) 

Jag backar bandet 3 år. Jag satt på ännu ett av mina medarbetarsamtal, eller kanske var det ett resultatsamtal, där vi återigen pratade om mina utvecklingsmöjligheter och vad jag skulle kunna göra för att fortsätta hålla gnistan uppe. Trots allt närmade jag mig de magiska 6 åren på en och samma plats och kanske var det dags för förnyelse. Jag insåg att det var nu jag ville gå vidare. Göra något annat. Så jag bestämde mig för att söka in till Speciallärarprogrammet. Sagt och gjort. När sommaren kom fanns ingen plats till mig och jag kände mig egentligen ganska lättad. Men så fick jag meddelande om att jag kom in som reserv och fick panik. Hur skulle jag kunna plugga på 50% och jobba 100% som svensk- och engelsklärare under 3 år... Det föll sig som så att en kollega som undervisar i engelska ville gå upp i tjänst och kunde ta mina klasser och en annan kollega fick jobb som speciallärare på annan plats, så jag kunde nu få möjlighet att ingå i skolans Speciallärarteam på 40% och undervisa svenska på 60% och då också plugga 50%. Det blev tre tuffa år. Tog emot en ny 7:a och var ensam mentor i 2 år med dem, samtidigt som jag skulle skriva uppsatser och läsa kurslitteratur... Det blev långa dagar och helger, men med fantastiska kollegor vid sidan om, en mycket hjälpsam chef och en helt gudomlig familj så gick det vägen! Då kan jag lägga till att äldsta dottern i samband med min skolstart flyttade till USA för att gå 4 år på college samt under mitt andra år så genomförde vi försäljning från vårt hus som vi bott i under 20 år. I maj tog yngsta dottern studenten och under sommaren mellan år 2 och 3 flyttade vi (med allt som det innebär i form av röj och sånt). Helt galet! Inte undra på att jag när det väl blev juni och jag lämnade in min uppsats samt släppte mina absolut sista 9:or höll på att gå under av trötthet!! 

Nu däremot är det mitten på juli och jag längtar faktiskt till hösten. Förstå mig rätt. Jag ser framemot några veckors ledighet först, men det ska bli kul att se hur jag ska få ihop det med 70% elevhälsoarbete och 30% bibliotek. Jag vill ju vara 100% på båda!! 

Jag har så många tankar om vad jag vill göra med biblioteksdelen... bokprat, bokcirklar, boktips på insta, läsprojekt med en av mina spec-kollegor men sen också alla elevpass med de som har svårt för engelskan!! Ni hör ju - massor med spännande saker framöver! Och framförallt - jag vill inte lämna min arbetsplats än på många år. Förnyelse är underbart!! 

Nya utmaningar med eleverna

I mitt senaste medarbetarsamtal med chefen pratade vi som alltid om utvecklingsmöjligheterna. Både för mig personligen och sånt som skulle kunna gynna skolan.

Jag vill vara med och utveckla elevernas läsning. Eftersom vi är en fotbollsskola med många elever som tillbringar all sin lediga tid med en fotboll så är de inte så många som finner njutning i att läsa böcker. Jag säger inte att det är så för alla men av de elever jag har så är det mindre än 10% som läser en kapitelbok hemma i nuläget. Det tycker jag är lite och jag ser det som viktigt att de i skolan då får tillfälle att läsa och att prata om böcker. Skolans bibliotek är knapphändigt och eftersom vi är en friskola så får vi inte samarbeta m sambandscentralen gratis.... Ni ser ju redan min utmaning. Detta kommer kunna lösas genom bokinköp. Några bra, läsvärda titlar i kanske 6 ex av varje så har jag snart mina bokcirklar som jag så gärna vill starta upp i 7:an. Härligt med medarbetarsamtal så man verkligen får en chans att förklara allt man vill utveckla vidare!

Men detta var inte det som blev mitt nya utvecklingsmål, utan en helt annan sak. Jag tycker ju att det är så spännande med internet och världen och detta pratade vi en del om. Chefen vet redan om mina mysteryskypes som jag gör (nu har alla mina nya 7:or fått prova en gång var) och vi pratade om hur vi kan utveckla det vidare. Vi kom då in på eTwinning som vi båda hört talas om men inte riktigt jobbat med tidigare. eTwinning är ett projekt i Europa där lärare startar upp olika samarbetsprojekt med lärare i andra länder. Man arbetar ihop via nätet och det finns riktigt stora projekt och en hel del mindre omfattande.
Mitt utvecklingsmål är alltså att öppna upp klassrummet/skolan för omvärlden och utlandet för att öka elevernas språkkunskaper och få dem medvetna om att vi lär för livet.

Jag skapade konto direkt efteråt och det tog inte många minuter innan jag såg ett projekt som verkade lagom enkelt att starta upp med. En lärare i Polen ville skapa film med julhälsningar på olika språk och jag flaggade för mitt intresse. Vi har haft kontakt och jag är nu delaktig i projektet med skolor från Polen, Portugal och Albanien. Ska bli riktigt roligt. Jag hoppas mina elever tycker samma.... :)

Igår kväll fick jag en förfrågan till om ett annat miniprojekt. En skola i Grekland vill skicka julkort till oss! :) Så klart vi vill vara delaktiga i det!

Introduktion av Mystery Skype på nya jobbet! :)

Det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig....

Introducerade en av mina nya klasser för Mystery Skype innan lovet. Vi hade förberett oss bra och var taggade inför mötet med Island. Det visste ju inte mina elever - bara jag.
Vi hade haft lite teknikstrul jag och den andra läraren dagen före så istället för att vi träffades via Skype ringdes vi via Facebooks Messenger istället. Det funkade bra och vi körde på. Dock blev vi lite snopna när den andra klassen VÄLDIGT snabbt listade ut att vi var i Sverige så jag misstänkte att läraren gett en hint om det. Hur som helst så listade de ut vår stad men när det kom till skolan så tog det stopp. Att lista ut namnet på skolan vi befinner oss i av alla de skolor som finns i Göteborg är inte helt enkelt. Så när vår klass väl listade ut i vilken ort de befann sig så avslutades samtalet väldigt hastigt från deras sida. ;)

Veckan efter lovet skulle en av mina andra klasser få testa på det hela. Vi hade också förberett oss men den andra klassens lärare hade när det var dags ännu inte godkänt min kontaktförfrågan, så det började bli lite nervöst. Hade jag tagit fel på tiden? Dagen? Person? Men nej, allt det där SKULLE vara rätt. Mina elever satt på helspänn och även de undrade såklart vad som gått fel.

En kvart senare ringde de äntligen upp oss - det visade sig att läraren glömt av det hela. De förberedde sig lite snabbt och vi körde äntligen igång! Vår första fråga var: "Är ni i Nordamerika?" Det var de. De frågade om vi var i USA. Vår andra fråga var "Är ni i USA? Det var de. De frågade om vi var i Europa. Vår tredje fråga var om de var i östra USA. Det var de. De frågade om vårt land gränsar till havet. Vår fjärde fråga var "Är ni i Indiana". Det var de. Och det var här som jag blev misstänksam... De frågade om vi var i Finland. Min klass trodde de hade vunnit, men jag sa att de måste lista ut staden/orten också, så vår nästa fråga var "Är ni i Indianapolis". Det var de och vi hade snabbt vunnit... Då förstod jag vad som skett. En av mina elever googlade lärarens skypenamn och hittade rätt... Där och då blev jag väldigt irriterad eftersom det liksom tog udden av det roliga, men jag erkände senare för klassen att det ju var väldigt kreativt, men tråkigt - lite som att avslöja en hemlighet för tidigt....
De elever som skötte frågorna gjorde ett bra jobb och de tog datorn med sig ut och visade skolan och arenan så de amerikanska 11-åringarna fick möjlighet att se hur vi har det.
Och ja - de listade till slut ut att vi fanns i Göteborg, Sverige! :)

Snart är det dags för min sista klass att testa det hela. Får se hur det blir då....

So far so great! :)

Tiden går fort och det måste ju betyda att det är roligt...?

Kan också bero på att det är mycket att stå i och en del nya rutiner att sätta sig in i. :)

Men jag tror nog att det mest är för att det är nytt, spännande och kul! Min nya arbetsplats är härlig att vara på hittills och jag har en känsla av att det kommer fortsätta så.

Härlig att vara på - här kommer en liten beskrivning av skolans innemiljö. Till att börja med ligger skolan inne i Prioritet Serneke Arena och bara det är en skön miljö i sig.

När man kommer in i skolan tar man först av sig skorna - fördel 1: man blir aldrig våt om fötterna, fördel 2: det är rent och snyggt på golven, fördel 3: man går runt i sina strumpor på skolans heltäckningsmattor och känner sig nästan som hemma.
Nackdel: I bamba kan det ligga riskorn eller spillt vatten som man av misstag kan trampa i.
Slutsats: Ett par inneskor borde jag skaffa mig.

När man sedan väl är inne i skolans lokaler möts man av lounchen där det finns små bord att sätta sig vid, soffor samt schackspel med jättepjäser. Supertrevligt! Fördel 1: Ser fräscht och nytt ut vilket gör att man är rädd om miljön. Fördel 2: Man får som lärare verkligen lust att sitta ner med eleverna under pauserna eftersom det är en skön miljö att vara i. De vardagliga kontakterna med eleverna blir därför självklara.
Nackdel: Det är så högt i tak att det kan skulle kunna bli en hög ljudnivå när många elever är ute samtidigt - dock sker det ytterst sällan då rasterna oftast inte är gemensamma för alla.
Slutsats: Ett ställe att trivas i helt enkelt.

Klassrummen är ganska små. Bänkarna likaså. Det ser jag som en nackdel då det blir svårt för eleverna att ha sina saker på sin bänk. Det blir för trångt. Bänkarna är trekantiga. Det är på detta sätt för att möbleringen ska vara lättvarierad. Man kan sätta ihop olika trianglar till små grupper. Dock blir det lite klurigt när man vill att alla ska vara vända framåt så gott det går. Men det här vänjer jag mig nog med. När eleverna sedan börjar jobba på "riktigt" kanske möbleringen är kanon...

Jag har hunnit träffa alla mina 7:or och det känns kanon! Det är tre lite olika grupper att undervisa men ändå har de väldigt  mycket gemensamt. Många av dem är inte så värst intresserade av skolan alls utan är här endast för fotbollen, men de vet ändå att det vi gör i skolan också är viktigt. Oavsett är de väldigt glada och positiva och då går allt så mycket lättare. Vissa av dem reser väldigt långt för att komma till skolan, det kan röra sig om upp till 2 timmars resväg då de åker kommunalt! Det gör att man ändå förstår att det vi gör i klassrummet är viktigt för att få deras dag värt det - även om den främsta orsaken till att de är på den här skolan endast är för att de har fotboll 3 gånger i veckan och ytterligare 1 lektion med "vanlig" idrott.

De kollegor jag hittills mött är bra. De strävar åt samma håll som jag. De tänker som jag och har samma grundvärderingar när det gäller skolan. Jag har på känn att det kommer bli ett bra år!

Vad hände?

Jag har för första gången i livet sagt upp mig.

Det var en helg i januari som jag såg annonsen. Då när jag kände att det var något som behövde ske för att jag skulle hitta tillbaka till glädjen för mitt jobb. Det mesta gick på rutin, trots att den nya klassen var en ordentlig utmaning. Pga de behörighetskrav som infördes för en tid sedan så blev jag och mina kollegor tvungna att tänka om kring vår undervisning. Dessutom började jag längta tillbaka till att få undervisa 7-9 igen och det var då den där annonsen dök upp.

Jag sökte och fick komma på ett första samtal, men det visade sig att de hade hunnit ändra annonsen från att jag först såg den till dess att jag skickade in min ansökan så de ville nu ha en lärare i år 4-6 och det var jag inte intresserad av. I början av maj hörde de av sig igen och ville att jag skulle komma på intervju då de nu hade en ledig sv/en-tjänst för 7-9. Sedan gick det fort. Många tårar och funderingar. En massa känslor. Byta - inte byta? Vägde för- och nackdelar och till slut fanns det fler fördelar med ett byte så jag tackade ja!

De vemodiga känslorna finns trots allt kvar. Jag har haft ett jobb där jag trivts underbart bra. Fantastiska kollegor framförallt. Det har varit den arbetsplats jag varit längst på - 6 härliga år!

Under dessa år har jag fått förmånen att arbeta som IKT-handledare där jag bland annat försökt få mina kollegor att se möjligheterna med de digitala verktygen i undervisningen. Jag fick förtroendet att vara en av skolans två förstelärare och det har verkligen varit roligt och givande. Till hösten skulle vi genomföra läslyftet på skolan och det är något jag känner lite sorg över att inte få möjligheten att handleda. Dessutom skulle jag gå lärarlyftet och komplettera min lärarkompetens med bild för 4-6. Nu blir det inget med det. Men trots detta känns mitt val ändå rätt.

Nu har jag alltså packat mina saker, städat mitt skrivbord, lämnat in mina nycklar och snart även datorn. Tack Balltorp, tack kollegor, tack AW, tack elever. Ni har gett mig många skratt, en del tårar och frustration, ännu mera skratt och 6 finfina år tillsammans. I augusti väntar nya kollegor, nya elever och en helt ny miljö. Det ska bli riktigt roligt och spännande. Hoppas de gillar rosa... ;)

Läsa mellan raderna

Som uppvärmning i årskurs 4 i svenska idag hade vi en liten parövning där varje par fick ett kort med en kort text på samt 2-4 frågor om texten. Det handlar om att läsa mellan raderna. (Korten tror jag att jag hittat på lektion.se) Hur mycket förstår eleverna av innehållet och hur mycket förförståelse har de för att kunna dra slutsatser som stämmer? En del par/grupper klarade uppdraget utan svårigheter - de förstod att det kunde vara textens person "Roland" som kände röklukt "en doft som påminde om påskelden för en vecka sedan" och att det var hans hus som kanske var illa ute "han var på väg hem från kontoret" och "sprang uppför gatan". Medan man i andra grupper hade svårt att förstå att det var årstiden vår "påminde om påskelden" eller huruvida Roland sprang längs gatan eller uppför en backe "sprang uppför gatan".

Efter att de suttit i par och arbetat med några av korten diskuterade vi texternas betydelse tillsammans genom att använda no hands up-pinnarna. Det var ett upplägg som fungerade bra. Eleverna tyckte det var intressant att få de andra gruppernas syn på vissa delar trots att det var ganska enkla texter, men det fanns saker som inte stod i texten som man några upptäckte och andra inte.

Därefter fortsatte klassen skriva på sina böcker om sig själva. De skriver 6 kapitel som är gemensamma för alla och sedan väljer de minst 3 valfria ur min kapitelbank. Har några elever som skrivit 20 kapitel redan och hittar på fler egna ämnen att skriva om. För en del elever är det däremot verkligen en prövning att skriva trots att det (eller kanske just pga att det...) handlar om dem själva, sin egen familj, intressen, sitt namn osv.  Jag har satt ett relativt lågt krav den här gången - varje kapitel ska vara åtminstone 8 meningar långt, men det är en rejäl utmaning för vissa!

När snön kom till stan...

Vissa morgnar blir inte som man tänkt sig...

Kvart i sex i morse drog jag på mig termobyxorna och vinterkängorna och gav mig ut i snön för att skotta trottoaren tillsammans med mannen. En timme senare satte jag igång kaffet och gjorde med redo för jobbet. Fick liv i yngsta dottern och konstaterade att den äldsta fortfarande inte var helt frisk så hon fick sova vidare...

Jag packade i ordning väskan men just när yngsta dottern ska pulsa iväg till skolan pockar mannen på min uppmärksamhet. Jag drar på mig termobyxorna igen och ställer mig på uppfarten och tar en titt på de 10-talet bilar som stockat sig på vår lilla gata... Flera har kört fast och det bildas en lååång kö längs hela vägen. Jag inser ganska snabbt att jag nog får hålla mig hemma en stund till.

Efter ett kort samtal med chefen (som pulsar genom snön till jobbet) så känner jag mig lite lugnare. Tar en promenad för att kolla hur det ser ut längs den större vägen, men det är verkligen kaos överallt. Går bort till yngsta dotterns skola eftersom hon ringer och undrar om skolan är stängd då det inte kommer någon lärare. Väl där så har klassläraren kommit på plats och jag traskar hemåt igen. (Vid halv 10 kommer samtal från skolan att de skickar hem alla barn igen...)

Vid det här laget har jag börjat förbereda något jag aldrig testat "på riktigt" förut. Jag tänker att jag väl visst kan ha min klass i svenska som planerat - fast via Skype!

Jag har ju haft skype-samtal med klasser i andra delar av världen tidigare (MysterySkype) och med elever som varit sjuka men ändå velat delta i ett visst moment. Jag var också på semester en julavslutning för några år sedan, men via Skype var jag ändå med klassen en stund deras sista dag innan lovet. Så idag skulle jag alltså försöka ha en hel lektion med klassen via Skype. 

Jag får en kollega att koppla upp sig via projektorn och innan hon lyckats logga in sig (inte min mest tekniska kollega - fniss) så hann klockan nästan bli dags för lektion... ;) Vi lyckades till slut få kontakt och kände oss båda nöjda med vad vi åstadkommit.

***************************************************************

Klockan 10 ringde jag upp. Klassen satt samlad och ett litet jubel hördes när de fick bild :) Tjoho! Jag förklarade vad de skulle göra. De hämtade sina iPads och hittade rätt sida på padlet där dagens lektion fanns. 

Vi arbetar just nu med nordiska språk och materialet de arbetar med har jag lagt på padlet för att alla skulle kunna arbeta i sin egen takt. Det har varit filmer att titta på samt språkfiler att lyssna till så jag kände att detta arbetssätt var det lättaste den här gången. Dessutom kan man ju faktiskt arbeta oavsett var man befinner sig när det är webbaserat. 

Lektionen fungerade bra. De som hade frågor kom fram till mig och ställde dem - ibland ville de visa ipaden och då fick de träna på att vinkla den rätt så att jag kunde se. Vissa kom fram bara för att säga hej och berätta vad de arbetat med eller hur långt de kommit. De hjälptes åt med arbetsron och att komma framåt i arbetet. Min kollega var på plats större delen av lektionen och kunde hjälpa till också med vissa moment (som är svåra att hjälpa med på distans). Jag hade emellanåt delad skärm och kunde på sätt visa eleverna var de skulle klicka om det blev för klurigt men framförallt kunde vi läsa uppgifterna tillsammans när det behövdes.

I slutet av lektionen lyssnade vi på några av språken och några dialekter ur svenskan tillsammans från min skärm hemifrån och hade en kort gemensam diskussion kring språk och dialekter..

Jag är nöjd! Jag hoppas eleverna är nöjda...

Återigen är jag så tacksam över tekniken och att min klass faktiskt fick gjort det som jag hade tänkt fast jag inte fanns på plats! Och så nöjd och tacksam att jag har mina härliga kollegor som ständigt hjälper till när det krisar!! 

Ps. I skrivande stund har plogbilen fortfarande inte kommit... ;) 

Halvvägs in i de elevledda utvecklingssamtalen

Med lite fler än hälften av samtalen gjorda den här hösten kan jag nu känna stor lycka över att ha valt detta sätt att genomföra utvecklingssamtalen på! Eleverna har varit väldigt aktiva vid sina samtal och också väldigt stolta över att själva få "chefa" över samtalet. De flesta har sagt att de varit nervösa innan men att det gick mycket lättare än de hade trott.

Så här gjorde vi i vår klass:
Tidigare i höst fick eleverna leta upp sin IUP via unikum och där läsa överenskommelsen från förra samtalet. Detta för att fräscha upp minnet angående vilka utvecklingsområden som eleven har sedan förra samtalet. De skrev ner minst två mål på en Post-it som de satte upp i bänklocket. Dessa mål har de under fördjupningstiden på tisdagarna kunnat arbeta med på egen hand för att utvecklas vidare.

Vid ett fördjupningstillfälle några veckor innan själva samtalet fick varje elev ett häfte med frågor som de skulle ha som manus vid samtalet. Frågorna i häftet är av typen Jag tycker jag har nått/inte nått/delvis nått målen sedan förra samtalet. Jag tycker jag är bra på... Jag tycker jag har blivit bättre på... På rasterna ... På lektionerna behöver jag tänka på att... Jag tycker det är svårt att... Jag behöver utveckla/arbeta mer med... Eleverna har verkligen tänkt igenom frågorna ordentligt och svarat på egen hand. De har sannerligen funderat över sin egen utveckling och jag är så stolt över dem att de tagit uppgiften på allvar och därmed blivit mycket mer medvetna om sina egna kunskaper och framsteg.

Innan varje samtal genomförts har eleven fått träna med mig eller min kollega vid ett tillfälle. Då har de fått läsa igenom sitt manus som om det vore på riktigt och de har kunnat ändra sig om de sett saker saker som de inte var så nöjda med. Kanske har de plötsligt ett annat ämne som de tycker är svårt om det var ett tag sedan de arbetade med sitt manus...

Varje samtal startar med att eleven hälsar oss alla välkomna och avslutas med Tack för samtalet. Under halvtimmen som passerat har eleven fått berätta själv om sin upplevelse av skolan/skolarbetet och också fått svar av både föräldrar och oss pedagoger om vad han/hon är bra på respektive behöver träna mer på. Vi har även haft tid att prata om den sociala delen. Vid samtalet har eleverna fått visa upp två saker som de är lite extra stolta över - alltifrån slöjdarbeten till mattehäften via egentillverkad engelskfilm.

Det som varit extra trevligt att få se är hur alla elever tagit stort ansvar för både förberedelser och genomförande. Vissa elever har verkligen visat en ny sida av sig gentemot hur de är i klassrummet. Det kan vi som pedagoger använda positivt i klassrummet vilket vi ser som en stor vinning och fördel. Även den mest tysta och försiktiga elev har under samtalet fått glänsa ordentligt!

Mest anmärkningsvärt har nog varit att det som eleven själv säger är sådant som även vi tycker - utan att vi ens pratat om det tillsammans innan. De är alltså väldigt väl medvetna om sina framgångar men också sina brister!

Nu när jag prövat konceptet elevledda utvecklingssamtal kommer jag aldrig kunna gå tillbaka till mitt tidigare sätt att genomföra samtalen på. Jag känner att elevens egen aktivitet vid samtalet är alldeles för värdefull och med tanke på att vi i skolan strävar efter att göra eleverna medvetna om sitt eget lärande för att nå längre så är det ju galet att ha ett samtal där läraren mer eller mindre berättar om elevens framsteg/brister medan eleven och föräldrarna mest lyssnar. Jag kan inte förstå att jag väntat så här länge ens... ;)

Avslutningsvis tänker jag att detta är något jag kommer sprida till mina kollegor på min enhet. Jag ser bara vinning i detta arbetssätt - mindre administrativt arbete för pedagogen - och mer aktivitet för eleven! Samtalsförberedelserna sker på lektionstid och min egen bedömning gör jag ju ändå löpande så jag kan visa upp resultat och delge hur jag ser på elevens kunskapsutveckling vid samtalet.
Även yngre elever kan hålla i sitt eget samtal tror jag. Så därför kommer jag rekommendera mina kollegor redan från åk 1 att försöka sig på detta. Kanske i en mindre skala till en början.

Elevledda utvecklingssamtal

I höst ska vår klass pröva elevledda utvecklingssamtal. Jag och min kollega tänker oss att eleven ska få sköta snacket under samtalet och bland annat få visa sådant som han/hon känner sig stolt över. På så sätt hoppas vi göra våra elever ännu mer medvetna över sin egen kunskapsutveckling och att ta större ansvar för sin egen inlärning.

Än så länge är vi i planeringsarbetet av hur det hela ska gå till. Jag läser allt jag hittar på nätet som rör detta och sätter mig in i hur andra gjort och väljer ut de delar som jag tycker borde passa vårt arbetssätt och våra elever. Det är svårt, för man vill ju inte att det ska bli ett meningslöst samtal utan att det verkligen hjälper eleven att utvecklas vidare och också se HUR han/hon har utvecklats sedan senaste mötet. Eftersom vi har en för oss helt ny klass i år, som dessutom kommer från två olika skolor så känns det naturligt att börja just i år.

Då vi nu fått förmånen att ha en ipad/elev kommer vi enkelt kunna låta eleverna dokumentera sitt arbete i unikum (vår lärplattform). De kommer få spela in sig när de läser högt i både svenska och engelska för att sedan göra en ny inspelning om några månader för att då se hur utvecklingen går framåt. Det kommer också bli enklare för dem att i sin lärlogg i unikum  kunna lägga upp texter de skriver och jämföra dem med nytt material allt eftersom.

Att på ett relativt enkelt sätt pedagogiskt kunna dokumentera sitt eget lärande är något som jag väntat på länge att få genomföra i praktiken. Känns verkligen spännande att få sätta igång nu! Denna dokumentation kommer väl till hands vid de elevledda utvecklingssamtalen.

Inför samtalen krävs det dock mycket planering. Det är ju inte bara elevens arbeten som ska visas upp utan eleven måste självklart vara delaktig i vilka kunskapsmål som ska uppnås och hur han/hon kan komma ännu högre. För detta krävs att vi tillsammans med eleven pratar om vad syftet med undervisningen är och att eleven blir medveten om vad som förväntas av honom/henne. Här är det även viktigt att eleven själv kan vara med och påverka innehållet av undervisningen. Vad behöver just den enskilde eleven bli bättre/säkrare på och vad kan vi pedagoger göra för att eleven ska kunna nå dit. Detta kommer vi samtala om tillsammans med eleven innan själva samtalet, så att när eleven sitter med sina föräldrar, på egen hand kan förklara för sina föräldrar vad han/hon behöver för att utvecklas vidare.

Givetvis kommer vi sitta med och stötta genom hela samtalet och första gången kommer det kanske vara svårt för eleven att ta initiativet till samtalet, men jag tror att det kommer kännas mer och mer självklart för eleven för varje gång vi har ett utvecklingssamtal. De rapporter och analyser jag läst hittills, gjorda av pedagoger som prövat detta under flera år, visar mestadels på positiva resultat och de har bla beskrivit att deras elever blivit mer ansvarstagande för sitt eget lärande och det ser jag som en stor vinning!

Reflektion kring det första året

För en vecka sedan var vi på terminens sista förstelärarträff. Det var som vanligt inspirerande att träffa alla och ta del av deras senaste händelser på sina enheter. Vi fick under den här träffen reflektera över vårt första år som förstelärare i Mölndal. Vilka dilemman har vi stött på? Vilka hinder har vi upptäckt och vad har varit bra?

Den här gången fick vi testa tre-parts-samtal, som gick till så att tre av oss satt i en grupp och två fick samtala och den tredje lyssnade, antecknade lite och bröt av efter en stund för att repetera vad vi samtalat om. Sedan fick vi fortsätta prata. Det var ett bra sätt att samtala på tycker jag eftersom det gav upphov till mer reflektion under samtalets gång. Kan ju låta lite knepigt, men jag menar att när personen som återkopplade oss och sa vad JAG hade sagt så gav det mig några sekunder till att se om hon uppfattat mig rätt, vilket ju är bra om hon har. Annars fick jag en chans till att förklara.

I vår grupp tyckte vi att mycket var bra, vi har fått tydliga instruktioner om vad vårt syfte är på respektive enhet tex. En del av oss har fått ganska stora uppdrag medan vissa av oss fått mindre.

Ett hinder på vägen är väl tiden (igen). Vi har fått fler uppdrag som ska genomföras men vi har inte fått mer tid att genomföra dem på. Jag har fortfarande samma undervisning och samma planeringstid som innan, men jag har fler uppdrag som ska hinnas med inom samma tid.

Det som framförallt tar tid från min ordinarie planering är de möten och träffar som kommit till i samband med uppdraget. Var tredje vecka går en av mina svensk-lektioner bort för en klass då vi har förstelärarträff. Då försvinner också 2 timmar av min veckoplanering. Jag har under året suttit med i skolans styrgrupp, vilket är superintressant att få vara med i, men då försvinner en och en halv timme till var tredje vecka. Jag har varit på unikumträffar och förberett mig för ledarskapsträffar på vår enhet.

Det krävs att jag måste prioritera och det händer att jag ibland väljer bort efterarbetet av mina lektioner. Jag reflekterar (i huvudet) vad som gått bra och vad som kan förändras, men jag ger mig inte tillfälle att dokumentera det. Rättningsarbetet blir också lidande. Jag bedömer inte allt de gör skriftligt utan bara vissa moment. Processen, som jag anser är viktigast, ser jag fortfarande i klassrummet och använder i min bedömning.

Ett dilemma som vi diskuterade i vår grupp var ordet "förstelärare". Jag trivs bra med mitt uppdrag men jag önskar att det hade hetat något annat än just förstelärare. Det är ett otroligt laddat ord. Som om det skulle finnas andrelärare också. Vi är många på skolan som tar emot VFU-studenter och som sitter med i olika grupper - så vad är skillnaden kan tyckas.
Jag gillar dock att vara den som drar det tyngre lasset och får mina kollegor att upptäcka nya sätt att tackla hinder och utmana sig själva i nya undervisningssätt, men jag kan bli ohyggligt trött på kommentarerna "det kan väl du göra som ändå är förstelärare" eller "du får ju ändå extrapengar för att göra detta". De som säger detta kanske egentligen inget menar, men det hugger ändå till i mig.

Jag ser absolut fram emot mitt kommande år som förstelärare och de uppdrag som det bär med sig. Under året som kommer ska vi satsa mycket på hälsa i vår nya 4:a. Jag och kollegan som ska dela klass har varit med i en planeringsgrupp ihop med Universeum och förhoppningsvis kommer det leda till spännande utmaningar som kan appliceras på övriga klasser. Jag kommer också fortsätta diskutera ledarskapet med mina kollegor och har en tanke att vi ska arbeta med området beteendeproblematik - hur man kan handskas med "utmanande" elever.

Trevlig sommar!

Teknik gör det möjligt

Att använda de tekniska hjälpmedel som vi fått förmånen att ha tillgång till och nu även ser som en självklar pryl i klassrummet är trots allt inte alltid så lätt... Vi är nog några som fortfarande mer eller mindre bara använder datorn som en produkt som hjälper oss skriva snyggt. Eleverna skriver rent sina texter på datorn. De mailar eller skriver ut. De använder förstås datorn till att surfa på nätet, leta bilder och information också. Men de använder den inte så ofta som hjälpmedel för att öka kreativiteten!

I mina klasser försöker jag få eleverna att använda datorn till mer än en skrivmaskin. Att göra presentationer som kan visas upp i redovisningssyfte är väl det som är mest vanligt. Då använder eleverna Mindomo eller Powerpoint. Det blir fint och de får en vana att presentera utifrån sina stödord och bilder. De som tycker att det är jobbigt att redovisa när alla tittar på får det lite lättare när publiken istället kan få titta på deras bilder och texter.

I min språkvalsgrupp gjorde eleverna nyss en tecknad serie "Zlatan möter One Direction" med hjälp av datorn. De plockade (tillåtna) bilder från nätet och skapade dialoger. När bilderna hamnade i serien så ändrades de från fotografi till tecknat - det imponerades eleverna av och då ville de göra längre serier med mer text eftersom de tyckte det var kul att se förändringen.

Ibland lånar vi in ipads för att få göra animationer istället. Passar bra i engelska, då eleverna upplever det roligare att få prata engelska i form av någon annan än sig själv. Gör inget om uttalet är svengelskt när det är en björn som talar...

Att arbeta med Garageband är roligt. Eleverna tycker egentligen mer om iMovie där de kan filma, klippa och redigera, men det är inte alltid det är den rörliga bilden man vill åt och då passar Garageband bra. Vi gör radioprogram i engelska just nu och jag ser att mina elever arbetar mer aktivt när de själva skapar något som ska få visas upp och som kan komma att läggas upp på bloggen.

Vi har några gånger haft digitala prov då vi använt fronter. Det bästa med det är att många frågor går att få självrättande, vilket såklart underlättar massor! Dels för pedagogen, men också för eleven som får ett resultat snabbare (redan när de trycker på spara) dessutom får vårdnadshavaren veta hur det gått på ett smidigare sätt. Alla barn talar ju inte alltid om allt hemma...

Vi använder frågesport via nätet också. Jag är personligen förtjust i Kahoot, men där måste eleverna ha dator/ipad/smartphone för att kunna delta. Eftersom vi delar en dator/2 elever så är det inte alltid den bästa lösningen. Då är Plickers helt underbart! Här räcker det att jag förbereder mina frågor via datorn och sedan har jag ipad/smartphone och läser av elevernas svar via QR-koder som de håller upp framför sig.

Men när tekniken verkligen visar möjligheter och kreativiteten flödar och elevernas engagemang är totalt - det är när vi använder Skype för att kommunicera med andra skolelever i andra delar av världen! Mystery Skype är underbart! Vi har i nuläget pratat med Island och USA står på tur! Tidsskillnaden gör det svårt förvisso men det är så underbart att se elevernas fokus när de ska få ställa frågor till någon annan där engelska är det enda sättet att kommunicera på! Även den tysta eleven vågar prata! De flesta vill pröva om de kan göra sig förstådda. :)

Här kan man känna att tekniken är värd allt. Jag ser att eleverna känner att de gör något meningsfullt. Vi kompletterar efteråt med Google Earth/Maps för att se var i världen den andra klassen befinner sig och genom street view får vi en inblick i deras kvarter! Underbart!!

Varför gör jag som jag gör?! Detta är en fråga som ställdes på vår senaste förstelärarträff. Jag skulle nog säga att jag gör som jag gör för att visa eleverna världen utanför klassrummet. Att det är roligt med kunskap. Eleverna är bra på tekniken men jag vill ge dem möjligheten att utveckla deras kunskap vidare och låta dem få möta den "riktiga" världen! Vårt nästa steg är kanske att utbyta dagliga händelser med andra länders elever via videoblogg eller något liknande.

Vårens maraton inlett

Nu är vi igång... Vårens provmaraton är inlett! Galet.

I fredags gjorde vi det muntliga delprovet i svenska och idag sitter mina elever knäpptysta och fokuserade med två delprov till. 8.20 - ca 11.40 är lång tid att sitta även om man har rast och instruktioner inräknat i den tiden. Dagens första delprov handlar om läsförståelse, att förstå berättande texter och att visa att man kan dra slutsatser och förstå innehållet mellan raderna. Bra saker att kunna! Dagens andra delprov är en skrivuppgift med ett ganska svårt ämne vid första anblicken. På onsdag har vi de sista två delproven i svenska. Då är det återigen läsförståelse, fast sakprosa som gäller samt en skrivuppgift som är mer faktabetonad.

Många av mina elever har så svårt att starta upp sitt skrivande och då blir det lätt att de sitter och tänker och tänker och inte kommer någon vart alls. Vi har pratat mycket om att börja med tankekarta eller korta stödord/meningar för att hitta innehållet - vad man vill att berättelsen ska handla om. Men att kunna prestera när det väl är skarpt läge är en svår utmaning! Visst är det viktigt att kunna skriva en text med deadline och inom ett givet ämne (jmf m journalister) men vilken författare skriver klart en text på 70 min utan att ha fått ämnet/idén till sig en stund innan?

I mars är det dags för nästa ämne. Då är det matematik och dess 5 delprov som är aktuellt. Veckan efter påskledigheten är det engelska och 3 delprov (4 skulle man kunna säga då del B är både läsa och lyssna). V 18 är det 2 delprov i so och v 19 är det 3 delprov i no. Totalt blir detta 18 prov i 5 ämnen som ska genomföras utöver annan undervisning!!

Den största utmaningen ligger nog i att hinna få tillräckligt mycket övrig undervisning i alla ämnen.. Tyvärr går ju flera ämnen bort pga att provtillfällena i de flesta fall är fasta. Vissa veckor går all SO bort tex och eftersom vi, liksom högstadiet, undervisar i ämnen numera istället för alla ämnen i en klass blir det ju mycket mer sårbart! Hade jag haft so i min egen klass hade jag ju kunnat byta svensk-lektionerna till so när vi haft sv-prov på so-lektionerna. Men det funkar ju inte nu eftersom det är en annan lärare som undervisar SO. Här gäller det att pussla och byta så gott det går. Men i slutänden är det trots allt eleverna som missar den undervisning de har rätt till!

När dagens prov är genomfört återstår resten av lektionerna.... Bara att ladda om! :)

Att inleda en lektion

Vi vet alla hur viktigt det första intrycket är. Att de tre första sekunderna kan avgöra om du får dina lyssnares uppmärksamhet eller inte.

Att kliva in i klassrummet första dagen på höstterminen, när du möter en helt ny klass är spännande men också lite pirrigt (trots att man själv inte längre är ett barn) för man vet att det är nu det avgörs - kommer jag vinna deras förtroende, eller inte. Har man tur går det lätt, har man otur kan det ta lite längre tid.

Att inleda en lektion är lite samma sak. Det är de första sekunderna som avgör om eleverna kommer finna dagens ämne intressant. Det är en utmaning så gott som varje gång. Såklart lyckas man inte alltid få alla intresserade men förhoppningsvis fängslar man de flesta även om det kan vara olika elever vid olika tillfällen.

Beroende på när på dagen man håller sin lektion så inleder man på olika sätt. Är det dagens första lektion brukar jag inleda med lite frågor kring nattens sömn och om någon drömt något speciellt. Ibland leder det pratet in på lektionsinnehållet av sig självt och ibland är det helt enkelt bara lite småprat. Jag berättar kanske något jag sett på TV eller hört på radion på väg till jobbet om det är någon annan stund på dagen.

Jag har låtit eleverna i min klass berätta hur de upplever mina inledningar och ge mig både positiv och negativ respons. Vad är bra? Vad fångar dig? Vad kan jag tänka på att förbättra? Svaren var inte så förvånande men inte desto mindre intressanta för det. Jag fick veta att det är bra att jag är så glad och att jag frågar hur de haft det under rasten, natten, tidigare under dagen etc. Jag fick också höra att det är bra om jag själv är intresserad av det jag ska lära ut, berätta om eller liknande för då ser de det och blir själva lockade och då brukar jag berätta med mer inlevelse tydligen... ;) De tycker också att det är bra när jag skriver upp på tavlan vad som gäller för lektionen för då slipper de fråga när de kommer in i klassrummet och kan själva se vad vi ska arbeta med och om vi ska ha genomgång eller direkt börja jobba.

Jag märker själv när mina inledningar är bra eller mindre bra, Jag är väl medveten om att när jag skrivit instruktioner på tavlan/smartboarden så är eleverna aktiva på ett annat sätt redan när de kliver in i klassrummet. För dem som kanske inte alltid lyssnar så uppmärksamt från början är det också bra att kunna hänvisa till tavlan när de plötsligt kommer på att de inte lyssnat. Ibland är jag så klok att jag fotar mina tavelanteckningar för att kunna visa dem även nästa lektion som en kom-ihåg-vad-vi-gjorde-förra-gången-påminnelse.

Jag kommer fortsätta be eleverna ge mig feedback på olika situationer i klassrummet för att låta dem göra mig uppmärksam på vad jag kan förändra för att göra olika moment ännu bättre. Det måste inte enbart handla om lektionsinledningar utan likväl om hur jag ger eleverna ordet i klassen eller något annat. Redan idag har vi en kontinuerlig diskussion kring hur redovisningar ska ske, hur de vill arbeta med ett visst moment eller andra situationer i klassen som jag anser viktigt att eleverna är delaktiga i.

Med de orden säger jag - på återseende snart!

Roligt med förhör!

Häromdagen fick jag ett tips via en av de Facebook-grupper jag är delaktig i. Det handlade om ett verktyg som heter Plickers.com. Det verkade så otroligt skojigt så jag var tvungen att direkt prova! Gjorde ett snabbtest på mina kollegor i slutet av ett möte och blev så exalterad att de undrade om jag verkligen var vid mina sinnens fulla bruk...

Så här funkar det. Jag skapar ett antal frågor via webben. Jag har också skapat en grupp i form av min klass. Via webben skrev jag ut personliga QR-koder som man kopplar till varje elev. Jag skapade faktiskt två grupper, en för 6A och en för 6B. Fick ut 40 QR-koder så det passade precis. Efter att ha plastat in QR-koderna så var det bara att köra igång.

Vi hade precis haft en lektion om minoritetsspråk i Sverige och som avslutning ville jag kolla vad de mindes av lektionen, en sk exit-ticket. Jag delade ut de personliga, inplastade QR-koderna och förklarade vad de skulle göra. Varje fråga har upp till 4 svarsalternativ. Endast ett är rätt. Vissa frågor kräver endast svaren sant eller falskt. QR-koden har fyra sidor och varje sida är markerad med en av bokstäverna A-D och motsvarar alltså de fyra svarsalternativen. Jag öppnar nu min plickers-app på ipaden (funkar med smartphone också) och eleven får se frågan på smartboarden (går bra med helt vanlig duk) och så väljer han/hon det svar de vill lämna (A-D) genom att hålla upp sin QR-kod med rätt sida upp mot taket. Jag scannar med ipaden över rummet och elevernas svar blippar in!! Så himla smidigt. Det blir grönt om de svarat rätt och rött om det var fel och senare i datorn så kan jag hämta statistik och resultaten och ser vad vi i klassen behöver repetera mer!!

Snacka om att förenkla sitt arbete och samtidigt göra något som eleverna och inte minst jag själv, tycker är roligt! Enda arbetet för mig är att skriva in frågorna. Jag behöver inte rätta och det tycker jag är det absolut bästa!

På framsidan ;)

I torsdagens nummer hittade jag mig själv på framsidan av Mölndalsposten. Jag har under en vecka skrivit dagbok om vad jag gör under mina arbetsdagar och den publicerades sedan i tidningen med en liten artikel kring det (dubbla sidor). Jag är säker på att vi lärare inte är de enda som ständigt är uppkopplade och jobbar nästintill oavbrutet, men det känns ändå bra att uppmärksamma det på det här sättet. Nu sitter jag här tex, en fredagkväll, och skriver om jobbrelaterade ting....

Under förmiddagen fann jag mig själv på Twitter där ngn, för mig helt okänd, hade lagt upp länken med mitt twitternamn. Ingen aning hur denne man hittade mig där....

Nästa vecka är det i alla fall ledigt några dagar och då tänker jag umgås med min familj och inte jobba (åtminstone inte så mycket).

http://www.molndalsposten.se/jag-ska-hinna-fa-varje-person-framat

Mystery Skype

Idag har vi haft vår första Skype-lektion! Vi träffade en okänd klass från någonstans i Sverige och skulle med hjälp av JA och NEJ-frågor lista ut var i landet de befann sig. Fenomenet heter Mystery Skype och jag är supernöjd med premiären!

Vi hade prövat igår i klassrummet att arbeta i små grupper där en grupp ansvarade för skapandet av nya frågor och en annan grupp letade i kartboken och på Google Earth. En tredje grupp skrev alla ledtrådarnas svar på tavlan och en fjärde grupp var framme vid datorns kamera för att ställa alla våra frågor och även ge svar på de frågor vi fick.

Det var väldigt nervöst och pirrigt i klassrummet när vi såg att den andra klassen hade gått online och strax därefter ringde upp oss.

Vi hade fått låna en elevs bärbara mikrofon till datorn då min jobbdators inbyggda mikrofon inte vill fungera efter ominstallationen som gjordes för ett tag sedan. Tur eleverna är så bra på tekniken!!

Uppkopplingen fungerade och både ljud och bild var ok. Vi hade turen att vinna den här gången då vi kunde lista ut deras plats fortare än vad de listade ut vår. Eleverna i klassen utvärderade efteråt och gav bra tips på vad vi ska komma ihåg till nästa gång för att det ska bli ännu bättre!

Nu ser vi fram emot nästa möte och vi gör nog en lektion till på svenska innan vi testar på engelska.

Unikum

Har under dagen förberett mig inför morgondagens träff ang Unikum. I vårt område ska vi nu starta upp Unikum som plattform för omdömen i första hand och det är en del att sätta sig in i.

Jag har också skapat min nya blogg. I länklistan hittar du min första blogg där jag bloggar om kursen Pedagogisk dokumentation med It-stöd.

Trevlig söndag!

Första träffen med Mölndals nya förstelärare

Sitter på min första träff med Mölndals Stads nya förstelärare. Känns väldigt spännande att äntligen vara igång med skolutveckling på "riktigt". Idag har vi fått fundera över vad ledarkompetens innebär och utifrån det gjort en självskattning. Var befinner jag mig i mitt ledarkompetenshjul? Skulle gärna vilja att folk i min närhet, både privat och professionellt fick göra samma skattning för mig. Så vet man att man är rätt ute.... ;)

Mot nya utmaningar!!