Med lite fler än hälften av samtalen gjorda den här hösten kan jag nu känna stor lycka över att ha valt detta sätt att genomföra utvecklingssamtalen på! Eleverna har varit väldigt aktiva vid sina samtal och också väldigt stolta över att själva få "chefa" över samtalet. De flesta har sagt att de varit nervösa innan men att det gick mycket lättare än de hade trott.
Så här gjorde vi i vår klass:
Tidigare i höst fick eleverna leta upp sin IUP via unikum och där läsa överenskommelsen från förra samtalet. Detta för att fräscha upp minnet angående vilka utvecklingsområden som eleven har sedan förra samtalet. De skrev ner minst två mål på en Post-it som de satte upp i bänklocket. Dessa mål har de under fördjupningstiden på tisdagarna kunnat arbeta med på egen hand för att utvecklas vidare.
Vid ett fördjupningstillfälle några veckor innan själva samtalet fick varje elev ett häfte med frågor som de skulle ha som manus vid samtalet. Frågorna i häftet är av typen Jag tycker jag har nått/inte nått/delvis nått målen sedan förra samtalet. Jag tycker jag är bra på... Jag tycker jag har blivit bättre på... På rasterna ... På lektionerna behöver jag tänka på att... Jag tycker det är svårt att... Jag behöver utveckla/arbeta mer med... Eleverna har verkligen tänkt igenom frågorna ordentligt och svarat på egen hand. De har sannerligen funderat över sin egen utveckling och jag är så stolt över dem att de tagit uppgiften på allvar och därmed blivit mycket mer medvetna om sina egna kunskaper och framsteg.
Innan varje samtal genomförts har eleven fått träna med mig eller min kollega vid ett tillfälle. Då har de fått läsa igenom sitt manus som om det vore på riktigt och de har kunnat ändra sig om de sett saker saker som de inte var så nöjda med. Kanske har de plötsligt ett annat ämne som de tycker är svårt om det var ett tag sedan de arbetade med sitt manus...
Varje samtal startar med att eleven hälsar oss alla välkomna och avslutas med Tack för samtalet. Under halvtimmen som passerat har eleven fått berätta själv om sin upplevelse av skolan/skolarbetet och också fått svar av både föräldrar och oss pedagoger om vad han/hon är bra på respektive behöver träna mer på. Vi har även haft tid att prata om den sociala delen. Vid samtalet har eleverna fått visa upp två saker som de är lite extra stolta över - alltifrån slöjdarbeten till mattehäften via egentillverkad engelskfilm.
Det som varit extra trevligt att få se är hur alla elever tagit stort ansvar för både förberedelser och genomförande. Vissa elever har verkligen visat en ny sida av sig gentemot hur de är i klassrummet. Det kan vi som pedagoger använda positivt i klassrummet vilket vi ser som en stor vinning och fördel. Även den mest tysta och försiktiga elev har under samtalet fått glänsa ordentligt!
Mest anmärkningsvärt har nog varit att det som eleven själv säger är sådant som även vi tycker - utan att vi ens pratat om det tillsammans innan. De är alltså väldigt väl medvetna om sina framgångar men också sina brister!
Nu när jag prövat konceptet elevledda utvecklingssamtal kommer jag aldrig kunna gå tillbaka till mitt tidigare sätt att genomföra samtalen på. Jag känner att elevens egen aktivitet vid samtalet är alldeles för värdefull och med tanke på att vi i skolan strävar efter att göra eleverna medvetna om sitt eget lärande för att nå längre så är det ju galet att ha ett samtal där läraren mer eller mindre berättar om elevens framsteg/brister medan eleven och föräldrarna mest lyssnar. Jag kan inte förstå att jag väntat så här länge ens... ;)
Avslutningsvis tänker jag att detta är något jag kommer sprida till mina kollegor på min enhet. Jag ser bara vinning i detta arbetssätt - mindre administrativt arbete för pedagogen - och mer aktivitet för eleven! Samtalsförberedelserna sker på lektionstid och min egen bedömning gör jag ju ändå löpande så jag kan visa upp resultat och delge hur jag ser på elevens kunskapsutveckling vid samtalet.
Även yngre elever kan hålla i sitt eget samtal tror jag. Så därför kommer jag rekommendera mina kollegor redan från åk 1 att försöka sig på detta. Kanske i en mindre skala till en början.
lördag 31 oktober 2015
söndag 6 september 2015
Elevledda utvecklingssamtal
I höst ska vår klass pröva elevledda utvecklingssamtal. Jag och min kollega tänker oss att eleven ska få sköta snacket under samtalet och bland annat få visa sådant som han/hon känner sig stolt över. På så sätt hoppas vi göra våra elever ännu mer medvetna över sin egen kunskapsutveckling och att ta större ansvar för sin egen inlärning.
Än så länge är vi i planeringsarbetet av hur det hela ska gå till. Jag läser allt jag hittar på nätet som rör detta och sätter mig in i hur andra gjort och väljer ut de delar som jag tycker borde passa vårt arbetssätt och våra elever. Det är svårt, för man vill ju inte att det ska bli ett meningslöst samtal utan att det verkligen hjälper eleven att utvecklas vidare och också se HUR han/hon har utvecklats sedan senaste mötet. Eftersom vi har en för oss helt ny klass i år, som dessutom kommer från två olika skolor så känns det naturligt att börja just i år.
Då vi nu fått förmånen att ha en ipad/elev kommer vi enkelt kunna låta eleverna dokumentera sitt arbete i unikum (vår lärplattform). De kommer få spela in sig när de läser högt i både svenska och engelska för att sedan göra en ny inspelning om några månader för att då se hur utvecklingen går framåt. Det kommer också bli enklare för dem att i sin lärlogg i unikum kunna lägga upp texter de skriver och jämföra dem med nytt material allt eftersom.
Att på ett relativt enkelt sätt pedagogiskt kunna dokumentera sitt eget lärande är något som jag väntat på länge att få genomföra i praktiken. Känns verkligen spännande att få sätta igång nu! Denna dokumentation kommer väl till hands vid de elevledda utvecklingssamtalen.
Inför samtalen krävs det dock mycket planering. Det är ju inte bara elevens arbeten som ska visas upp utan eleven måste självklart vara delaktig i vilka kunskapsmål som ska uppnås och hur han/hon kan komma ännu högre. För detta krävs att vi tillsammans med eleven pratar om vad syftet med undervisningen är och att eleven blir medveten om vad som förväntas av honom/henne. Här är det även viktigt att eleven själv kan vara med och påverka innehållet av undervisningen. Vad behöver just den enskilde eleven bli bättre/säkrare på och vad kan vi pedagoger göra för att eleven ska kunna nå dit. Detta kommer vi samtala om tillsammans med eleven innan själva samtalet, så att när eleven sitter med sina föräldrar, på egen hand kan förklara för sina föräldrar vad han/hon behöver för att utvecklas vidare.
Givetvis kommer vi sitta med och stötta genom hela samtalet och första gången kommer det kanske vara svårt för eleven att ta initiativet till samtalet, men jag tror att det kommer kännas mer och mer självklart för eleven för varje gång vi har ett utvecklingssamtal. De rapporter och analyser jag läst hittills, gjorda av pedagoger som prövat detta under flera år, visar mestadels på positiva resultat och de har bla beskrivit att deras elever blivit mer ansvarstagande för sitt eget lärande och det ser jag som en stor vinning!
Än så länge är vi i planeringsarbetet av hur det hela ska gå till. Jag läser allt jag hittar på nätet som rör detta och sätter mig in i hur andra gjort och väljer ut de delar som jag tycker borde passa vårt arbetssätt och våra elever. Det är svårt, för man vill ju inte att det ska bli ett meningslöst samtal utan att det verkligen hjälper eleven att utvecklas vidare och också se HUR han/hon har utvecklats sedan senaste mötet. Eftersom vi har en för oss helt ny klass i år, som dessutom kommer från två olika skolor så känns det naturligt att börja just i år.
Då vi nu fått förmånen att ha en ipad/elev kommer vi enkelt kunna låta eleverna dokumentera sitt arbete i unikum (vår lärplattform). De kommer få spela in sig när de läser högt i både svenska och engelska för att sedan göra en ny inspelning om några månader för att då se hur utvecklingen går framåt. Det kommer också bli enklare för dem att i sin lärlogg i unikum kunna lägga upp texter de skriver och jämföra dem med nytt material allt eftersom.
Att på ett relativt enkelt sätt pedagogiskt kunna dokumentera sitt eget lärande är något som jag väntat på länge att få genomföra i praktiken. Känns verkligen spännande att få sätta igång nu! Denna dokumentation kommer väl till hands vid de elevledda utvecklingssamtalen.
Inför samtalen krävs det dock mycket planering. Det är ju inte bara elevens arbeten som ska visas upp utan eleven måste självklart vara delaktig i vilka kunskapsmål som ska uppnås och hur han/hon kan komma ännu högre. För detta krävs att vi tillsammans med eleven pratar om vad syftet med undervisningen är och att eleven blir medveten om vad som förväntas av honom/henne. Här är det även viktigt att eleven själv kan vara med och påverka innehållet av undervisningen. Vad behöver just den enskilde eleven bli bättre/säkrare på och vad kan vi pedagoger göra för att eleven ska kunna nå dit. Detta kommer vi samtala om tillsammans med eleven innan själva samtalet, så att när eleven sitter med sina föräldrar, på egen hand kan förklara för sina föräldrar vad han/hon behöver för att utvecklas vidare.
Givetvis kommer vi sitta med och stötta genom hela samtalet och första gången kommer det kanske vara svårt för eleven att ta initiativet till samtalet, men jag tror att det kommer kännas mer och mer självklart för eleven för varje gång vi har ett utvecklingssamtal. De rapporter och analyser jag läst hittills, gjorda av pedagoger som prövat detta under flera år, visar mestadels på positiva resultat och de har bla beskrivit att deras elever blivit mer ansvarstagande för sitt eget lärande och det ser jag som en stor vinning!
söndag 7 juni 2015
Reflektion kring det första året
För en vecka sedan var vi på terminens sista förstelärarträff. Det var som vanligt inspirerande att träffa alla och ta del av deras senaste händelser på sina enheter. Vi fick under den här träffen reflektera över vårt första år som förstelärare i Mölndal. Vilka dilemman har vi stött på? Vilka hinder har vi upptäckt och vad har varit bra?
Den här gången fick vi testa tre-parts-samtal, som gick till så att tre av oss satt i en grupp och två fick samtala och den tredje lyssnade, antecknade lite och bröt av efter en stund för att repetera vad vi samtalat om. Sedan fick vi fortsätta prata. Det var ett bra sätt att samtala på tycker jag eftersom det gav upphov till mer reflektion under samtalets gång. Kan ju låta lite knepigt, men jag menar att när personen som återkopplade oss och sa vad JAG hade sagt så gav det mig några sekunder till att se om hon uppfattat mig rätt, vilket ju är bra om hon har. Annars fick jag en chans till att förklara.
I vår grupp tyckte vi att mycket var bra, vi har fått tydliga instruktioner om vad vårt syfte är på respektive enhet tex. En del av oss har fått ganska stora uppdrag medan vissa av oss fått mindre.
Ett hinder på vägen är väl tiden (igen). Vi har fått fler uppdrag som ska genomföras men vi har inte fått mer tid att genomföra dem på. Jag har fortfarande samma undervisning och samma planeringstid som innan, men jag har fler uppdrag som ska hinnas med inom samma tid.
Det som framförallt tar tid från min ordinarie planering är de möten och träffar som kommit till i samband med uppdraget. Var tredje vecka går en av mina svensk-lektioner bort för en klass då vi har förstelärarträff. Då försvinner också 2 timmar av min veckoplanering. Jag har under året suttit med i skolans styrgrupp, vilket är superintressant att få vara med i, men då försvinner en och en halv timme till var tredje vecka. Jag har varit på unikumträffar och förberett mig för ledarskapsträffar på vår enhet.
Det krävs att jag måste prioritera och det händer att jag ibland väljer bort efterarbetet av mina lektioner. Jag reflekterar (i huvudet) vad som gått bra och vad som kan förändras, men jag ger mig inte tillfälle att dokumentera det. Rättningsarbetet blir också lidande. Jag bedömer inte allt de gör skriftligt utan bara vissa moment. Processen, som jag anser är viktigast, ser jag fortfarande i klassrummet och använder i min bedömning.
Ett dilemma som vi diskuterade i vår grupp var ordet "förstelärare". Jag trivs bra med mitt uppdrag men jag önskar att det hade hetat något annat än just förstelärare. Det är ett otroligt laddat ord. Som om det skulle finnas andrelärare också. Vi är många på skolan som tar emot VFU-studenter och som sitter med i olika grupper - så vad är skillnaden kan tyckas.
Jag gillar dock att vara den som drar det tyngre lasset och får mina kollegor att upptäcka nya sätt att tackla hinder och utmana sig själva i nya undervisningssätt, men jag kan bli ohyggligt trött på kommentarerna "det kan väl du göra som ändå är förstelärare" eller "du får ju ändå extrapengar för att göra detta". De som säger detta kanske egentligen inget menar, men det hugger ändå till i mig.
Jag ser absolut fram emot mitt kommande år som förstelärare och de uppdrag som det bär med sig. Under året som kommer ska vi satsa mycket på hälsa i vår nya 4:a. Jag och kollegan som ska dela klass har varit med i en planeringsgrupp ihop med Universeum och förhoppningsvis kommer det leda till spännande utmaningar som kan appliceras på övriga klasser. Jag kommer också fortsätta diskutera ledarskapet med mina kollegor och har en tanke att vi ska arbeta med området beteendeproblematik - hur man kan handskas med "utmanande" elever.
Trevlig sommar!
Den här gången fick vi testa tre-parts-samtal, som gick till så att tre av oss satt i en grupp och två fick samtala och den tredje lyssnade, antecknade lite och bröt av efter en stund för att repetera vad vi samtalat om. Sedan fick vi fortsätta prata. Det var ett bra sätt att samtala på tycker jag eftersom det gav upphov till mer reflektion under samtalets gång. Kan ju låta lite knepigt, men jag menar att när personen som återkopplade oss och sa vad JAG hade sagt så gav det mig några sekunder till att se om hon uppfattat mig rätt, vilket ju är bra om hon har. Annars fick jag en chans till att förklara.
I vår grupp tyckte vi att mycket var bra, vi har fått tydliga instruktioner om vad vårt syfte är på respektive enhet tex. En del av oss har fått ganska stora uppdrag medan vissa av oss fått mindre.
Ett hinder på vägen är väl tiden (igen). Vi har fått fler uppdrag som ska genomföras men vi har inte fått mer tid att genomföra dem på. Jag har fortfarande samma undervisning och samma planeringstid som innan, men jag har fler uppdrag som ska hinnas med inom samma tid.
Det som framförallt tar tid från min ordinarie planering är de möten och träffar som kommit till i samband med uppdraget. Var tredje vecka går en av mina svensk-lektioner bort för en klass då vi har förstelärarträff. Då försvinner också 2 timmar av min veckoplanering. Jag har under året suttit med i skolans styrgrupp, vilket är superintressant att få vara med i, men då försvinner en och en halv timme till var tredje vecka. Jag har varit på unikumträffar och förberett mig för ledarskapsträffar på vår enhet.
Det krävs att jag måste prioritera och det händer att jag ibland väljer bort efterarbetet av mina lektioner. Jag reflekterar (i huvudet) vad som gått bra och vad som kan förändras, men jag ger mig inte tillfälle att dokumentera det. Rättningsarbetet blir också lidande. Jag bedömer inte allt de gör skriftligt utan bara vissa moment. Processen, som jag anser är viktigast, ser jag fortfarande i klassrummet och använder i min bedömning.
Ett dilemma som vi diskuterade i vår grupp var ordet "förstelärare". Jag trivs bra med mitt uppdrag men jag önskar att det hade hetat något annat än just förstelärare. Det är ett otroligt laddat ord. Som om det skulle finnas andrelärare också. Vi är många på skolan som tar emot VFU-studenter och som sitter med i olika grupper - så vad är skillnaden kan tyckas.
Jag gillar dock att vara den som drar det tyngre lasset och får mina kollegor att upptäcka nya sätt att tackla hinder och utmana sig själva i nya undervisningssätt, men jag kan bli ohyggligt trött på kommentarerna "det kan väl du göra som ändå är förstelärare" eller "du får ju ändå extrapengar för att göra detta". De som säger detta kanske egentligen inget menar, men det hugger ändå till i mig.
Jag ser absolut fram emot mitt kommande år som förstelärare och de uppdrag som det bär med sig. Under året som kommer ska vi satsa mycket på hälsa i vår nya 4:a. Jag och kollegan som ska dela klass har varit med i en planeringsgrupp ihop med Universeum och förhoppningsvis kommer det leda till spännande utmaningar som kan appliceras på övriga klasser. Jag kommer också fortsätta diskutera ledarskapet med mina kollegor och har en tanke att vi ska arbeta med området beteendeproblematik - hur man kan handskas med "utmanande" elever.
Trevlig sommar!
måndag 16 mars 2015
Teknik gör det möjligt
Att använda de tekniska hjälpmedel som vi fått förmånen att ha tillgång till och nu även ser som en självklar pryl i klassrummet är trots allt inte alltid så lätt... Vi är nog några som fortfarande mer eller mindre bara använder datorn som en produkt som hjälper oss skriva snyggt. Eleverna skriver rent sina texter på datorn. De mailar eller skriver ut. De använder förstås datorn till att surfa på nätet, leta bilder och information också. Men de använder den inte så ofta som hjälpmedel för att öka kreativiteten!
I mina klasser försöker jag få eleverna att använda datorn till mer än en skrivmaskin. Att göra presentationer som kan visas upp i redovisningssyfte är väl det som är mest vanligt. Då använder eleverna Mindomo eller Powerpoint. Det blir fint och de får en vana att presentera utifrån sina stödord och bilder. De som tycker att det är jobbigt att redovisa när alla tittar på får det lite lättare när publiken istället kan få titta på deras bilder och texter.
I min språkvalsgrupp gjorde eleverna nyss en tecknad serie "Zlatan möter One Direction" med hjälp av datorn. De plockade (tillåtna) bilder från nätet och skapade dialoger. När bilderna hamnade i serien så ändrades de från fotografi till tecknat - det imponerades eleverna av och då ville de göra längre serier med mer text eftersom de tyckte det var kul att se förändringen.
Ibland lånar vi in ipads för att få göra animationer istället. Passar bra i engelska, då eleverna upplever det roligare att få prata engelska i form av någon annan än sig själv. Gör inget om uttalet är svengelskt när det är en björn som talar...
Att arbeta med Garageband är roligt. Eleverna tycker egentligen mer om iMovie där de kan filma, klippa och redigera, men det är inte alltid det är den rörliga bilden man vill åt och då passar Garageband bra. Vi gör radioprogram i engelska just nu och jag ser att mina elever arbetar mer aktivt när de själva skapar något som ska få visas upp och som kan komma att läggas upp på bloggen.
Vi har några gånger haft digitala prov då vi använt fronter. Det bästa med det är att många frågor går att få självrättande, vilket såklart underlättar massor! Dels för pedagogen, men också för eleven som får ett resultat snabbare (redan när de trycker på spara) dessutom får vårdnadshavaren veta hur det gått på ett smidigare sätt. Alla barn talar ju inte alltid om allt hemma...
Vi använder frågesport via nätet också. Jag är personligen förtjust i Kahoot, men där måste eleverna ha dator/ipad/smartphone för att kunna delta. Eftersom vi delar en dator/2 elever så är det inte alltid den bästa lösningen. Då är Plickers helt underbart! Här räcker det att jag förbereder mina frågor via datorn och sedan har jag ipad/smartphone och läser av elevernas svar via QR-koder som de håller upp framför sig.
Men när tekniken verkligen visar möjligheter och kreativiteten flödar och elevernas engagemang är totalt - det är när vi använder Skype för att kommunicera med andra skolelever i andra delar av världen! Mystery Skype är underbart! Vi har i nuläget pratat med Island och USA står på tur! Tidsskillnaden gör det svårt förvisso men det är så underbart att se elevernas fokus när de ska få ställa frågor till någon annan där engelska är det enda sättet att kommunicera på! Även den tysta eleven vågar prata! De flesta vill pröva om de kan göra sig förstådda. :)
Här kan man känna att tekniken är värd allt. Jag ser att eleverna känner att de gör något meningsfullt. Vi kompletterar efteråt med Google Earth/Maps för att se var i världen den andra klassen befinner sig och genom street view får vi en inblick i deras kvarter! Underbart!!
Varför gör jag som jag gör?! Detta är en fråga som ställdes på vår senaste förstelärarträff. Jag skulle nog säga att jag gör som jag gör för att visa eleverna världen utanför klassrummet. Att det är roligt med kunskap. Eleverna är bra på tekniken men jag vill ge dem möjligheten att utveckla deras kunskap vidare och låta dem få möta den "riktiga" världen! Vårt nästa steg är kanske att utbyta dagliga händelser med andra länders elever via videoblogg eller något liknande.
I mina klasser försöker jag få eleverna att använda datorn till mer än en skrivmaskin. Att göra presentationer som kan visas upp i redovisningssyfte är väl det som är mest vanligt. Då använder eleverna Mindomo eller Powerpoint. Det blir fint och de får en vana att presentera utifrån sina stödord och bilder. De som tycker att det är jobbigt att redovisa när alla tittar på får det lite lättare när publiken istället kan få titta på deras bilder och texter.
I min språkvalsgrupp gjorde eleverna nyss en tecknad serie "Zlatan möter One Direction" med hjälp av datorn. De plockade (tillåtna) bilder från nätet och skapade dialoger. När bilderna hamnade i serien så ändrades de från fotografi till tecknat - det imponerades eleverna av och då ville de göra längre serier med mer text eftersom de tyckte det var kul att se förändringen.
Ibland lånar vi in ipads för att få göra animationer istället. Passar bra i engelska, då eleverna upplever det roligare att få prata engelska i form av någon annan än sig själv. Gör inget om uttalet är svengelskt när det är en björn som talar...
Att arbeta med Garageband är roligt. Eleverna tycker egentligen mer om iMovie där de kan filma, klippa och redigera, men det är inte alltid det är den rörliga bilden man vill åt och då passar Garageband bra. Vi gör radioprogram i engelska just nu och jag ser att mina elever arbetar mer aktivt när de själva skapar något som ska få visas upp och som kan komma att läggas upp på bloggen.
Vi har några gånger haft digitala prov då vi använt fronter. Det bästa med det är att många frågor går att få självrättande, vilket såklart underlättar massor! Dels för pedagogen, men också för eleven som får ett resultat snabbare (redan när de trycker på spara) dessutom får vårdnadshavaren veta hur det gått på ett smidigare sätt. Alla barn talar ju inte alltid om allt hemma...
Vi använder frågesport via nätet också. Jag är personligen förtjust i Kahoot, men där måste eleverna ha dator/ipad/smartphone för att kunna delta. Eftersom vi delar en dator/2 elever så är det inte alltid den bästa lösningen. Då är Plickers helt underbart! Här räcker det att jag förbereder mina frågor via datorn och sedan har jag ipad/smartphone och läser av elevernas svar via QR-koder som de håller upp framför sig.
Men när tekniken verkligen visar möjligheter och kreativiteten flödar och elevernas engagemang är totalt - det är när vi använder Skype för att kommunicera med andra skolelever i andra delar av världen! Mystery Skype är underbart! Vi har i nuläget pratat med Island och USA står på tur! Tidsskillnaden gör det svårt förvisso men det är så underbart att se elevernas fokus när de ska få ställa frågor till någon annan där engelska är det enda sättet att kommunicera på! Även den tysta eleven vågar prata! De flesta vill pröva om de kan göra sig förstådda. :)
Här kan man känna att tekniken är värd allt. Jag ser att eleverna känner att de gör något meningsfullt. Vi kompletterar efteråt med Google Earth/Maps för att se var i världen den andra klassen befinner sig och genom street view får vi en inblick i deras kvarter! Underbart!!
Varför gör jag som jag gör?! Detta är en fråga som ställdes på vår senaste förstelärarträff. Jag skulle nog säga att jag gör som jag gör för att visa eleverna världen utanför klassrummet. Att det är roligt med kunskap. Eleverna är bra på tekniken men jag vill ge dem möjligheten att utveckla deras kunskap vidare och låta dem få möta den "riktiga" världen! Vårt nästa steg är kanske att utbyta dagliga händelser med andra länders elever via videoblogg eller något liknande.
måndag 2 februari 2015
Vårens maraton inlett
Nu är vi igång... Vårens provmaraton är inlett! Galet.
I fredags gjorde vi det muntliga delprovet i svenska och idag sitter mina elever knäpptysta och fokuserade med två delprov till. 8.20 - ca 11.40 är lång tid att sitta även om man har rast och instruktioner inräknat i den tiden. Dagens första delprov handlar om läsförståelse, att förstå berättande texter och att visa att man kan dra slutsatser och förstå innehållet mellan raderna. Bra saker att kunna! Dagens andra delprov är en skrivuppgift med ett ganska svårt ämne vid första anblicken. På onsdag har vi de sista två delproven i svenska. Då är det återigen läsförståelse, fast sakprosa som gäller samt en skrivuppgift som är mer faktabetonad.
Många av mina elever har så svårt att starta upp sitt skrivande och då blir det lätt att de sitter och tänker och tänker och inte kommer någon vart alls. Vi har pratat mycket om att börja med tankekarta eller korta stödord/meningar för att hitta innehållet - vad man vill att berättelsen ska handla om. Men att kunna prestera när det väl är skarpt läge är en svår utmaning! Visst är det viktigt att kunna skriva en text med deadline och inom ett givet ämne (jmf m journalister) men vilken författare skriver klart en text på 70 min utan att ha fått ämnet/idén till sig en stund innan?
I mars är det dags för nästa ämne. Då är det matematik och dess 5 delprov som är aktuellt. Veckan efter påskledigheten är det engelska och 3 delprov (4 skulle man kunna säga då del B är både läsa och lyssna). V 18 är det 2 delprov i so och v 19 är det 3 delprov i no. Totalt blir detta 18 prov i 5 ämnen som ska genomföras utöver annan undervisning!!
Den största utmaningen ligger nog i att hinna få tillräckligt mycket övrig undervisning i alla ämnen.. Tyvärr går ju flera ämnen bort pga att provtillfällena i de flesta fall är fasta. Vissa veckor går all SO bort tex och eftersom vi, liksom högstadiet, undervisar i ämnen numera istället för alla ämnen i en klass blir det ju mycket mer sårbart! Hade jag haft so i min egen klass hade jag ju kunnat byta svensk-lektionerna till so när vi haft sv-prov på so-lektionerna. Men det funkar ju inte nu eftersom det är en annan lärare som undervisar SO. Här gäller det att pussla och byta så gott det går. Men i slutänden är det trots allt eleverna som missar den undervisning de har rätt till!
När dagens prov är genomfört återstår resten av lektionerna.... Bara att ladda om! :)
I fredags gjorde vi det muntliga delprovet i svenska och idag sitter mina elever knäpptysta och fokuserade med två delprov till. 8.20 - ca 11.40 är lång tid att sitta även om man har rast och instruktioner inräknat i den tiden. Dagens första delprov handlar om läsförståelse, att förstå berättande texter och att visa att man kan dra slutsatser och förstå innehållet mellan raderna. Bra saker att kunna! Dagens andra delprov är en skrivuppgift med ett ganska svårt ämne vid första anblicken. På onsdag har vi de sista två delproven i svenska. Då är det återigen läsförståelse, fast sakprosa som gäller samt en skrivuppgift som är mer faktabetonad.
Många av mina elever har så svårt att starta upp sitt skrivande och då blir det lätt att de sitter och tänker och tänker och inte kommer någon vart alls. Vi har pratat mycket om att börja med tankekarta eller korta stödord/meningar för att hitta innehållet - vad man vill att berättelsen ska handla om. Men att kunna prestera när det väl är skarpt läge är en svår utmaning! Visst är det viktigt att kunna skriva en text med deadline och inom ett givet ämne (jmf m journalister) men vilken författare skriver klart en text på 70 min utan att ha fått ämnet/idén till sig en stund innan?
I mars är det dags för nästa ämne. Då är det matematik och dess 5 delprov som är aktuellt. Veckan efter påskledigheten är det engelska och 3 delprov (4 skulle man kunna säga då del B är både läsa och lyssna). V 18 är det 2 delprov i so och v 19 är det 3 delprov i no. Totalt blir detta 18 prov i 5 ämnen som ska genomföras utöver annan undervisning!!
Den största utmaningen ligger nog i att hinna få tillräckligt mycket övrig undervisning i alla ämnen.. Tyvärr går ju flera ämnen bort pga att provtillfällena i de flesta fall är fasta. Vissa veckor går all SO bort tex och eftersom vi, liksom högstadiet, undervisar i ämnen numera istället för alla ämnen i en klass blir det ju mycket mer sårbart! Hade jag haft so i min egen klass hade jag ju kunnat byta svensk-lektionerna till so när vi haft sv-prov på so-lektionerna. Men det funkar ju inte nu eftersom det är en annan lärare som undervisar SO. Här gäller det att pussla och byta så gott det går. Men i slutänden är det trots allt eleverna som missar den undervisning de har rätt till!
När dagens prov är genomfört återstår resten av lektionerna.... Bara att ladda om! :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)