För en vecka sedan var vi på terminens sista förstelärarträff. Det var som vanligt inspirerande att träffa alla och ta del av deras senaste händelser på sina enheter. Vi fick under den här träffen reflektera över vårt första år som förstelärare i Mölndal. Vilka dilemman har vi stött på? Vilka hinder har vi upptäckt och vad har varit bra?
Den här gången fick vi testa tre-parts-samtal, som gick till så att tre av oss satt i en grupp och två fick samtala och den tredje lyssnade, antecknade lite och bröt av efter en stund för att repetera vad vi samtalat om. Sedan fick vi fortsätta prata. Det var ett bra sätt att samtala på tycker jag eftersom det gav upphov till mer reflektion under samtalets gång. Kan ju låta lite knepigt, men jag menar att när personen som återkopplade oss och sa vad JAG hade sagt så gav det mig några sekunder till att se om hon uppfattat mig rätt, vilket ju är bra om hon har. Annars fick jag en chans till att förklara.
I vår grupp tyckte vi att mycket var bra, vi har fått tydliga instruktioner om vad vårt syfte är på respektive enhet tex. En del av oss har fått ganska stora uppdrag medan vissa av oss fått mindre.
Ett hinder på vägen är väl tiden (igen). Vi har fått fler uppdrag som ska genomföras men vi har inte fått mer tid att genomföra dem på. Jag har fortfarande samma undervisning och samma planeringstid som innan, men jag har fler uppdrag som ska hinnas med inom samma tid.
Det som framförallt tar tid från min ordinarie planering är de möten och träffar som kommit till i samband med uppdraget. Var tredje vecka går en av mina svensk-lektioner bort för en klass då vi har förstelärarträff. Då försvinner också 2 timmar av min veckoplanering. Jag har under året suttit med i skolans styrgrupp, vilket är superintressant att få vara med i, men då försvinner en och en halv timme till var tredje vecka. Jag har varit på unikumträffar och förberett mig för ledarskapsträffar på vår enhet.
Det krävs att jag måste prioritera och det händer att jag ibland väljer bort efterarbetet av mina lektioner. Jag reflekterar (i huvudet) vad som gått bra och vad som kan förändras, men jag ger mig inte tillfälle att dokumentera det. Rättningsarbetet blir också lidande. Jag bedömer inte allt de gör skriftligt utan bara vissa moment. Processen, som jag anser är viktigast, ser jag fortfarande i klassrummet och använder i min bedömning.
Ett dilemma som vi diskuterade i vår grupp var ordet "förstelärare". Jag trivs bra med mitt uppdrag men jag önskar att det hade hetat något annat än just förstelärare. Det är ett otroligt laddat ord. Som om det skulle finnas andrelärare också. Vi är många på skolan som tar emot VFU-studenter och som sitter med i olika grupper - så vad är skillnaden kan tyckas.
Jag gillar dock att vara den som drar det tyngre lasset och får mina kollegor att upptäcka nya sätt att tackla hinder och utmana sig själva i nya undervisningssätt, men jag kan bli ohyggligt trött på kommentarerna "det kan väl du göra som ändå är förstelärare" eller "du får ju ändå extrapengar för att göra detta". De som säger detta kanske egentligen inget menar, men det hugger ändå till i mig.
Jag ser absolut fram emot mitt kommande år som förstelärare och de uppdrag som det bär med sig. Under året som kommer ska vi satsa mycket på hälsa i vår nya 4:a. Jag och kollegan som ska dela klass har varit med i en planeringsgrupp ihop med Universeum och förhoppningsvis kommer det leda till spännande utmaningar som kan appliceras på övriga klasser. Jag kommer också fortsätta diskutera ledarskapet med mina kollegor och har en tanke att vi ska arbeta med området beteendeproblematik - hur man kan handskas med "utmanande" elever.
Trevlig sommar!
söndag 7 juni 2015
måndag 16 mars 2015
Teknik gör det möjligt
Att använda de tekniska hjälpmedel som vi fått förmånen att ha tillgång till och nu även ser som en självklar pryl i klassrummet är trots allt inte alltid så lätt... Vi är nog några som fortfarande mer eller mindre bara använder datorn som en produkt som hjälper oss skriva snyggt. Eleverna skriver rent sina texter på datorn. De mailar eller skriver ut. De använder förstås datorn till att surfa på nätet, leta bilder och information också. Men de använder den inte så ofta som hjälpmedel för att öka kreativiteten!
I mina klasser försöker jag få eleverna att använda datorn till mer än en skrivmaskin. Att göra presentationer som kan visas upp i redovisningssyfte är väl det som är mest vanligt. Då använder eleverna Mindomo eller Powerpoint. Det blir fint och de får en vana att presentera utifrån sina stödord och bilder. De som tycker att det är jobbigt att redovisa när alla tittar på får det lite lättare när publiken istället kan få titta på deras bilder och texter.
I min språkvalsgrupp gjorde eleverna nyss en tecknad serie "Zlatan möter One Direction" med hjälp av datorn. De plockade (tillåtna) bilder från nätet och skapade dialoger. När bilderna hamnade i serien så ändrades de från fotografi till tecknat - det imponerades eleverna av och då ville de göra längre serier med mer text eftersom de tyckte det var kul att se förändringen.
Ibland lånar vi in ipads för att få göra animationer istället. Passar bra i engelska, då eleverna upplever det roligare att få prata engelska i form av någon annan än sig själv. Gör inget om uttalet är svengelskt när det är en björn som talar...
Att arbeta med Garageband är roligt. Eleverna tycker egentligen mer om iMovie där de kan filma, klippa och redigera, men det är inte alltid det är den rörliga bilden man vill åt och då passar Garageband bra. Vi gör radioprogram i engelska just nu och jag ser att mina elever arbetar mer aktivt när de själva skapar något som ska få visas upp och som kan komma att läggas upp på bloggen.
Vi har några gånger haft digitala prov då vi använt fronter. Det bästa med det är att många frågor går att få självrättande, vilket såklart underlättar massor! Dels för pedagogen, men också för eleven som får ett resultat snabbare (redan när de trycker på spara) dessutom får vårdnadshavaren veta hur det gått på ett smidigare sätt. Alla barn talar ju inte alltid om allt hemma...
Vi använder frågesport via nätet också. Jag är personligen förtjust i Kahoot, men där måste eleverna ha dator/ipad/smartphone för att kunna delta. Eftersom vi delar en dator/2 elever så är det inte alltid den bästa lösningen. Då är Plickers helt underbart! Här räcker det att jag förbereder mina frågor via datorn och sedan har jag ipad/smartphone och läser av elevernas svar via QR-koder som de håller upp framför sig.
Men när tekniken verkligen visar möjligheter och kreativiteten flödar och elevernas engagemang är totalt - det är när vi använder Skype för att kommunicera med andra skolelever i andra delar av världen! Mystery Skype är underbart! Vi har i nuläget pratat med Island och USA står på tur! Tidsskillnaden gör det svårt förvisso men det är så underbart att se elevernas fokus när de ska få ställa frågor till någon annan där engelska är det enda sättet att kommunicera på! Även den tysta eleven vågar prata! De flesta vill pröva om de kan göra sig förstådda. :)
Här kan man känna att tekniken är värd allt. Jag ser att eleverna känner att de gör något meningsfullt. Vi kompletterar efteråt med Google Earth/Maps för att se var i världen den andra klassen befinner sig och genom street view får vi en inblick i deras kvarter! Underbart!!
Varför gör jag som jag gör?! Detta är en fråga som ställdes på vår senaste förstelärarträff. Jag skulle nog säga att jag gör som jag gör för att visa eleverna världen utanför klassrummet. Att det är roligt med kunskap. Eleverna är bra på tekniken men jag vill ge dem möjligheten att utveckla deras kunskap vidare och låta dem få möta den "riktiga" världen! Vårt nästa steg är kanske att utbyta dagliga händelser med andra länders elever via videoblogg eller något liknande.
I mina klasser försöker jag få eleverna att använda datorn till mer än en skrivmaskin. Att göra presentationer som kan visas upp i redovisningssyfte är väl det som är mest vanligt. Då använder eleverna Mindomo eller Powerpoint. Det blir fint och de får en vana att presentera utifrån sina stödord och bilder. De som tycker att det är jobbigt att redovisa när alla tittar på får det lite lättare när publiken istället kan få titta på deras bilder och texter.
I min språkvalsgrupp gjorde eleverna nyss en tecknad serie "Zlatan möter One Direction" med hjälp av datorn. De plockade (tillåtna) bilder från nätet och skapade dialoger. När bilderna hamnade i serien så ändrades de från fotografi till tecknat - det imponerades eleverna av och då ville de göra längre serier med mer text eftersom de tyckte det var kul att se förändringen.
Ibland lånar vi in ipads för att få göra animationer istället. Passar bra i engelska, då eleverna upplever det roligare att få prata engelska i form av någon annan än sig själv. Gör inget om uttalet är svengelskt när det är en björn som talar...
Att arbeta med Garageband är roligt. Eleverna tycker egentligen mer om iMovie där de kan filma, klippa och redigera, men det är inte alltid det är den rörliga bilden man vill åt och då passar Garageband bra. Vi gör radioprogram i engelska just nu och jag ser att mina elever arbetar mer aktivt när de själva skapar något som ska få visas upp och som kan komma att läggas upp på bloggen.
Vi har några gånger haft digitala prov då vi använt fronter. Det bästa med det är att många frågor går att få självrättande, vilket såklart underlättar massor! Dels för pedagogen, men också för eleven som får ett resultat snabbare (redan när de trycker på spara) dessutom får vårdnadshavaren veta hur det gått på ett smidigare sätt. Alla barn talar ju inte alltid om allt hemma...
Vi använder frågesport via nätet också. Jag är personligen förtjust i Kahoot, men där måste eleverna ha dator/ipad/smartphone för att kunna delta. Eftersom vi delar en dator/2 elever så är det inte alltid den bästa lösningen. Då är Plickers helt underbart! Här räcker det att jag förbereder mina frågor via datorn och sedan har jag ipad/smartphone och läser av elevernas svar via QR-koder som de håller upp framför sig.
Men när tekniken verkligen visar möjligheter och kreativiteten flödar och elevernas engagemang är totalt - det är när vi använder Skype för att kommunicera med andra skolelever i andra delar av världen! Mystery Skype är underbart! Vi har i nuläget pratat med Island och USA står på tur! Tidsskillnaden gör det svårt förvisso men det är så underbart att se elevernas fokus när de ska få ställa frågor till någon annan där engelska är det enda sättet att kommunicera på! Även den tysta eleven vågar prata! De flesta vill pröva om de kan göra sig förstådda. :)
Här kan man känna att tekniken är värd allt. Jag ser att eleverna känner att de gör något meningsfullt. Vi kompletterar efteråt med Google Earth/Maps för att se var i världen den andra klassen befinner sig och genom street view får vi en inblick i deras kvarter! Underbart!!
Varför gör jag som jag gör?! Detta är en fråga som ställdes på vår senaste förstelärarträff. Jag skulle nog säga att jag gör som jag gör för att visa eleverna världen utanför klassrummet. Att det är roligt med kunskap. Eleverna är bra på tekniken men jag vill ge dem möjligheten att utveckla deras kunskap vidare och låta dem få möta den "riktiga" världen! Vårt nästa steg är kanske att utbyta dagliga händelser med andra länders elever via videoblogg eller något liknande.
måndag 2 februari 2015
Vårens maraton inlett
Nu är vi igång... Vårens provmaraton är inlett! Galet.
I fredags gjorde vi det muntliga delprovet i svenska och idag sitter mina elever knäpptysta och fokuserade med två delprov till. 8.20 - ca 11.40 är lång tid att sitta även om man har rast och instruktioner inräknat i den tiden. Dagens första delprov handlar om läsförståelse, att förstå berättande texter och att visa att man kan dra slutsatser och förstå innehållet mellan raderna. Bra saker att kunna! Dagens andra delprov är en skrivuppgift med ett ganska svårt ämne vid första anblicken. På onsdag har vi de sista två delproven i svenska. Då är det återigen läsförståelse, fast sakprosa som gäller samt en skrivuppgift som är mer faktabetonad.
Många av mina elever har så svårt att starta upp sitt skrivande och då blir det lätt att de sitter och tänker och tänker och inte kommer någon vart alls. Vi har pratat mycket om att börja med tankekarta eller korta stödord/meningar för att hitta innehållet - vad man vill att berättelsen ska handla om. Men att kunna prestera när det väl är skarpt läge är en svår utmaning! Visst är det viktigt att kunna skriva en text med deadline och inom ett givet ämne (jmf m journalister) men vilken författare skriver klart en text på 70 min utan att ha fått ämnet/idén till sig en stund innan?
I mars är det dags för nästa ämne. Då är det matematik och dess 5 delprov som är aktuellt. Veckan efter påskledigheten är det engelska och 3 delprov (4 skulle man kunna säga då del B är både läsa och lyssna). V 18 är det 2 delprov i so och v 19 är det 3 delprov i no. Totalt blir detta 18 prov i 5 ämnen som ska genomföras utöver annan undervisning!!
Den största utmaningen ligger nog i att hinna få tillräckligt mycket övrig undervisning i alla ämnen.. Tyvärr går ju flera ämnen bort pga att provtillfällena i de flesta fall är fasta. Vissa veckor går all SO bort tex och eftersom vi, liksom högstadiet, undervisar i ämnen numera istället för alla ämnen i en klass blir det ju mycket mer sårbart! Hade jag haft so i min egen klass hade jag ju kunnat byta svensk-lektionerna till so när vi haft sv-prov på so-lektionerna. Men det funkar ju inte nu eftersom det är en annan lärare som undervisar SO. Här gäller det att pussla och byta så gott det går. Men i slutänden är det trots allt eleverna som missar den undervisning de har rätt till!
När dagens prov är genomfört återstår resten av lektionerna.... Bara att ladda om! :)
I fredags gjorde vi det muntliga delprovet i svenska och idag sitter mina elever knäpptysta och fokuserade med två delprov till. 8.20 - ca 11.40 är lång tid att sitta även om man har rast och instruktioner inräknat i den tiden. Dagens första delprov handlar om läsförståelse, att förstå berättande texter och att visa att man kan dra slutsatser och förstå innehållet mellan raderna. Bra saker att kunna! Dagens andra delprov är en skrivuppgift med ett ganska svårt ämne vid första anblicken. På onsdag har vi de sista två delproven i svenska. Då är det återigen läsförståelse, fast sakprosa som gäller samt en skrivuppgift som är mer faktabetonad.
Många av mina elever har så svårt att starta upp sitt skrivande och då blir det lätt att de sitter och tänker och tänker och inte kommer någon vart alls. Vi har pratat mycket om att börja med tankekarta eller korta stödord/meningar för att hitta innehållet - vad man vill att berättelsen ska handla om. Men att kunna prestera när det väl är skarpt läge är en svår utmaning! Visst är det viktigt att kunna skriva en text med deadline och inom ett givet ämne (jmf m journalister) men vilken författare skriver klart en text på 70 min utan att ha fått ämnet/idén till sig en stund innan?
I mars är det dags för nästa ämne. Då är det matematik och dess 5 delprov som är aktuellt. Veckan efter påskledigheten är det engelska och 3 delprov (4 skulle man kunna säga då del B är både läsa och lyssna). V 18 är det 2 delprov i so och v 19 är det 3 delprov i no. Totalt blir detta 18 prov i 5 ämnen som ska genomföras utöver annan undervisning!!
Den största utmaningen ligger nog i att hinna få tillräckligt mycket övrig undervisning i alla ämnen.. Tyvärr går ju flera ämnen bort pga att provtillfällena i de flesta fall är fasta. Vissa veckor går all SO bort tex och eftersom vi, liksom högstadiet, undervisar i ämnen numera istället för alla ämnen i en klass blir det ju mycket mer sårbart! Hade jag haft so i min egen klass hade jag ju kunnat byta svensk-lektionerna till so när vi haft sv-prov på so-lektionerna. Men det funkar ju inte nu eftersom det är en annan lärare som undervisar SO. Här gäller det att pussla och byta så gott det går. Men i slutänden är det trots allt eleverna som missar den undervisning de har rätt till!
När dagens prov är genomfört återstår resten av lektionerna.... Bara att ladda om! :)
söndag 23 november 2014
Att inleda en lektion
Vi vet alla hur viktigt det första intrycket är. Att de tre första sekunderna kan avgöra om du får dina lyssnares uppmärksamhet eller inte.
Att kliva in i klassrummet första dagen på höstterminen, när du möter en helt ny klass är spännande men också lite pirrigt (trots att man själv inte längre är ett barn) för man vet att det är nu det avgörs - kommer jag vinna deras förtroende, eller inte. Har man tur går det lätt, har man otur kan det ta lite längre tid.
Att inleda en lektion är lite samma sak. Det är de första sekunderna som avgör om eleverna kommer finna dagens ämne intressant. Det är en utmaning så gott som varje gång. Såklart lyckas man inte alltid få alla intresserade men förhoppningsvis fängslar man de flesta även om det kan vara olika elever vid olika tillfällen.
Beroende på när på dagen man håller sin lektion så inleder man på olika sätt. Är det dagens första lektion brukar jag inleda med lite frågor kring nattens sömn och om någon drömt något speciellt. Ibland leder det pratet in på lektionsinnehållet av sig självt och ibland är det helt enkelt bara lite småprat. Jag berättar kanske något jag sett på TV eller hört på radion på väg till jobbet om det är någon annan stund på dagen.
Jag har låtit eleverna i min klass berätta hur de upplever mina inledningar och ge mig både positiv och negativ respons. Vad är bra? Vad fångar dig? Vad kan jag tänka på att förbättra? Svaren var inte så förvånande men inte desto mindre intressanta för det. Jag fick veta att det är bra att jag är så glad och att jag frågar hur de haft det under rasten, natten, tidigare under dagen etc. Jag fick också höra att det är bra om jag själv är intresserad av det jag ska lära ut, berätta om eller liknande för då ser de det och blir själva lockade och då brukar jag berätta med mer inlevelse tydligen... ;) De tycker också att det är bra när jag skriver upp på tavlan vad som gäller för lektionen för då slipper de fråga när de kommer in i klassrummet och kan själva se vad vi ska arbeta med och om vi ska ha genomgång eller direkt börja jobba.
Jag märker själv när mina inledningar är bra eller mindre bra, Jag är väl medveten om att när jag skrivit instruktioner på tavlan/smartboarden så är eleverna aktiva på ett annat sätt redan när de kliver in i klassrummet. För dem som kanske inte alltid lyssnar så uppmärksamt från början är det också bra att kunna hänvisa till tavlan när de plötsligt kommer på att de inte lyssnat. Ibland är jag så klok att jag fotar mina tavelanteckningar för att kunna visa dem även nästa lektion som en kom-ihåg-vad-vi-gjorde-förra-gången-påminnelse.
Jag kommer fortsätta be eleverna ge mig feedback på olika situationer i klassrummet för att låta dem göra mig uppmärksam på vad jag kan förändra för att göra olika moment ännu bättre. Det måste inte enbart handla om lektionsinledningar utan likväl om hur jag ger eleverna ordet i klassen eller något annat. Redan idag har vi en kontinuerlig diskussion kring hur redovisningar ska ske, hur de vill arbeta med ett visst moment eller andra situationer i klassen som jag anser viktigt att eleverna är delaktiga i.
Med de orden säger jag - på återseende snart!
Att kliva in i klassrummet första dagen på höstterminen, när du möter en helt ny klass är spännande men också lite pirrigt (trots att man själv inte längre är ett barn) för man vet att det är nu det avgörs - kommer jag vinna deras förtroende, eller inte. Har man tur går det lätt, har man otur kan det ta lite längre tid.
Att inleda en lektion är lite samma sak. Det är de första sekunderna som avgör om eleverna kommer finna dagens ämne intressant. Det är en utmaning så gott som varje gång. Såklart lyckas man inte alltid få alla intresserade men förhoppningsvis fängslar man de flesta även om det kan vara olika elever vid olika tillfällen.
Beroende på när på dagen man håller sin lektion så inleder man på olika sätt. Är det dagens första lektion brukar jag inleda med lite frågor kring nattens sömn och om någon drömt något speciellt. Ibland leder det pratet in på lektionsinnehållet av sig självt och ibland är det helt enkelt bara lite småprat. Jag berättar kanske något jag sett på TV eller hört på radion på väg till jobbet om det är någon annan stund på dagen.
Jag har låtit eleverna i min klass berätta hur de upplever mina inledningar och ge mig både positiv och negativ respons. Vad är bra? Vad fångar dig? Vad kan jag tänka på att förbättra? Svaren var inte så förvånande men inte desto mindre intressanta för det. Jag fick veta att det är bra att jag är så glad och att jag frågar hur de haft det under rasten, natten, tidigare under dagen etc. Jag fick också höra att det är bra om jag själv är intresserad av det jag ska lära ut, berätta om eller liknande för då ser de det och blir själva lockade och då brukar jag berätta med mer inlevelse tydligen... ;) De tycker också att det är bra när jag skriver upp på tavlan vad som gäller för lektionen för då slipper de fråga när de kommer in i klassrummet och kan själva se vad vi ska arbeta med och om vi ska ha genomgång eller direkt börja jobba.
Jag märker själv när mina inledningar är bra eller mindre bra, Jag är väl medveten om att när jag skrivit instruktioner på tavlan/smartboarden så är eleverna aktiva på ett annat sätt redan när de kliver in i klassrummet. För dem som kanske inte alltid lyssnar så uppmärksamt från början är det också bra att kunna hänvisa till tavlan när de plötsligt kommer på att de inte lyssnat. Ibland är jag så klok att jag fotar mina tavelanteckningar för att kunna visa dem även nästa lektion som en kom-ihåg-vad-vi-gjorde-förra-gången-påminnelse.
Jag kommer fortsätta be eleverna ge mig feedback på olika situationer i klassrummet för att låta dem göra mig uppmärksam på vad jag kan förändra för att göra olika moment ännu bättre. Det måste inte enbart handla om lektionsinledningar utan likväl om hur jag ger eleverna ordet i klassen eller något annat. Redan idag har vi en kontinuerlig diskussion kring hur redovisningar ska ske, hur de vill arbeta med ett visst moment eller andra situationer i klassen som jag anser viktigt att eleverna är delaktiga i.
Med de orden säger jag - på återseende snart!
söndag 9 november 2014
Roligt med förhör!
Häromdagen fick jag ett tips via en av de Facebook-grupper jag är delaktig i. Det handlade om ett verktyg som heter Plickers.com. Det verkade så otroligt skojigt så jag var tvungen att direkt prova! Gjorde ett snabbtest på mina kollegor i slutet av ett möte och blev så exalterad att de undrade om jag verkligen var vid mina sinnens fulla bruk...
Så här funkar det. Jag skapar ett antal frågor via webben. Jag har också skapat en grupp i form av min klass. Via webben skrev jag ut personliga QR-koder som man kopplar till varje elev. Jag skapade faktiskt två grupper, en för 6A och en för 6B. Fick ut 40 QR-koder så det passade precis. Efter att ha plastat in QR-koderna så var det bara att köra igång.
Vi hade precis haft en lektion om minoritetsspråk i Sverige och som avslutning ville jag kolla vad de mindes av lektionen, en sk exit-ticket. Jag delade ut de personliga, inplastade QR-koderna och förklarade vad de skulle göra. Varje fråga har upp till 4 svarsalternativ. Endast ett är rätt. Vissa frågor kräver endast svaren sant eller falskt. QR-koden har fyra sidor och varje sida är markerad med en av bokstäverna A-D och motsvarar alltså de fyra svarsalternativen. Jag öppnar nu min plickers-app på ipaden (funkar med smartphone också) och eleven får se frågan på smartboarden (går bra med helt vanlig duk) och så väljer han/hon det svar de vill lämna (A-D) genom att hålla upp sin QR-kod med rätt sida upp mot taket. Jag scannar med ipaden över rummet och elevernas svar blippar in!! Så himla smidigt. Det blir grönt om de svarat rätt och rött om det var fel och senare i datorn så kan jag hämta statistik och resultaten och ser vad vi i klassen behöver repetera mer!!
Snacka om att förenkla sitt arbete och samtidigt göra något som eleverna och inte minst jag själv, tycker är roligt! Enda arbetet för mig är att skriva in frågorna. Jag behöver inte rätta och det tycker jag är det absolut bästa!
Så här funkar det. Jag skapar ett antal frågor via webben. Jag har också skapat en grupp i form av min klass. Via webben skrev jag ut personliga QR-koder som man kopplar till varje elev. Jag skapade faktiskt två grupper, en för 6A och en för 6B. Fick ut 40 QR-koder så det passade precis. Efter att ha plastat in QR-koderna så var det bara att köra igång.
Vi hade precis haft en lektion om minoritetsspråk i Sverige och som avslutning ville jag kolla vad de mindes av lektionen, en sk exit-ticket. Jag delade ut de personliga, inplastade QR-koderna och förklarade vad de skulle göra. Varje fråga har upp till 4 svarsalternativ. Endast ett är rätt. Vissa frågor kräver endast svaren sant eller falskt. QR-koden har fyra sidor och varje sida är markerad med en av bokstäverna A-D och motsvarar alltså de fyra svarsalternativen. Jag öppnar nu min plickers-app på ipaden (funkar med smartphone också) och eleven får se frågan på smartboarden (går bra med helt vanlig duk) och så väljer han/hon det svar de vill lämna (A-D) genom att hålla upp sin QR-kod med rätt sida upp mot taket. Jag scannar med ipaden över rummet och elevernas svar blippar in!! Så himla smidigt. Det blir grönt om de svarat rätt och rött om det var fel och senare i datorn så kan jag hämta statistik och resultaten och ser vad vi i klassen behöver repetera mer!!
Snacka om att förenkla sitt arbete och samtidigt göra något som eleverna och inte minst jag själv, tycker är roligt! Enda arbetet för mig är att skriva in frågorna. Jag behöver inte rätta och det tycker jag är det absolut bästa!
fredag 24 oktober 2014
På framsidan ;)
I torsdagens nummer hittade jag mig själv på framsidan av Mölndalsposten. Jag har under en vecka skrivit dagbok om vad jag gör under mina arbetsdagar och den publicerades sedan i tidningen med en liten artikel kring det (dubbla sidor). Jag är säker på att vi lärare inte är de enda som ständigt är uppkopplade och jobbar nästintill oavbrutet, men det känns ändå bra att uppmärksamma det på det här sättet. Nu sitter jag här tex, en fredagkväll, och skriver om jobbrelaterade ting....
Under förmiddagen fann jag mig själv på Twitter där ngn, för mig helt okänd, hade lagt upp länken med mitt twitternamn. Ingen aning hur denne man hittade mig där....
Nästa vecka är det i alla fall ledigt några dagar och då tänker jag umgås med min familj och inte jobba (åtminstone inte så mycket).
http://www.molndalsposten.se/jag-ska-hinna-fa-varje-person-framat
Under förmiddagen fann jag mig själv på Twitter där ngn, för mig helt okänd, hade lagt upp länken med mitt twitternamn. Ingen aning hur denne man hittade mig där....
Nästa vecka är det i alla fall ledigt några dagar och då tänker jag umgås med min familj och inte jobba (åtminstone inte så mycket).
http://www.molndalsposten.se/jag-ska-hinna-fa-varje-person-framat
Mystery Skype
Idag har vi haft vår första Skype-lektion! Vi träffade en okänd klass från någonstans i Sverige och skulle med hjälp av JA och NEJ-frågor lista ut var i landet de befann sig. Fenomenet heter Mystery Skype och jag är supernöjd med premiären!
Vi hade prövat igår i klassrummet att arbeta i små grupper där en grupp ansvarade för skapandet av nya frågor och en annan grupp letade i kartboken och på Google Earth. En tredje grupp skrev alla ledtrådarnas svar på tavlan och en fjärde grupp var framme vid datorns kamera för att ställa alla våra frågor och även ge svar på de frågor vi fick.
Det var väldigt nervöst och pirrigt i klassrummet när vi såg att den andra klassen hade gått online och strax därefter ringde upp oss.
Vi hade fått låna en elevs bärbara mikrofon till datorn då min jobbdators inbyggda mikrofon inte vill fungera efter ominstallationen som gjordes för ett tag sedan. Tur eleverna är så bra på tekniken!!
Uppkopplingen fungerade och både ljud och bild var ok. Vi hade turen att vinna den här gången då vi kunde lista ut deras plats fortare än vad de listade ut vår. Eleverna i klassen utvärderade efteråt och gav bra tips på vad vi ska komma ihåg till nästa gång för att det ska bli ännu bättre!
Nu ser vi fram emot nästa möte och vi gör nog en lektion till på svenska innan vi testar på engelska.
Vi hade prövat igår i klassrummet att arbeta i små grupper där en grupp ansvarade för skapandet av nya frågor och en annan grupp letade i kartboken och på Google Earth. En tredje grupp skrev alla ledtrådarnas svar på tavlan och en fjärde grupp var framme vid datorns kamera för att ställa alla våra frågor och även ge svar på de frågor vi fick.
Det var väldigt nervöst och pirrigt i klassrummet när vi såg att den andra klassen hade gått online och strax därefter ringde upp oss.
Vi hade fått låna en elevs bärbara mikrofon till datorn då min jobbdators inbyggda mikrofon inte vill fungera efter ominstallationen som gjordes för ett tag sedan. Tur eleverna är så bra på tekniken!!
Uppkopplingen fungerade och både ljud och bild var ok. Vi hade turen att vinna den här gången då vi kunde lista ut deras plats fortare än vad de listade ut vår. Eleverna i klassen utvärderade efteråt och gav bra tips på vad vi ska komma ihåg till nästa gång för att det ska bli ännu bättre!
Nu ser vi fram emot nästa möte och vi gör nog en lektion till på svenska innan vi testar på engelska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)